Företagare eller anställd? Kännetecknen på ett anställningsförhållande
Uppdaterad: 21.09.2020
Det är viktigt att göra en klar skillnad mellan en anställning och företagsverksamhet, eftersom anställningsförhållandet är ett grundvillkor för tillämpningen av arbetslagstiftning som finns till för att skydda arbetstagaren. PAM har varit med i ett antal tvister där arbetstagarens krav på lön har bestridits med motiveringen att det enligt motparten inte varit fråga om ett anställningsförhållande.
Innehåll
Fem grundläggande kännetecknen för ett anställningsförhållande
Anställningsförhållande och utförande av arbete
Arbete utförs för arbetsgivarens räkning
Arbete utförs mot vederlag
Arbete utförs under arbetsgivarens ledning och övervakning
Det är viktigt att göra en klar skillnad mellan en anställning och företagsverksamhet, eftersom anställningsförhållandet är ett grundvillkor för tillämpningen av arbetslagstiftning som finns till för att skydda arbetstagaren. Om rättsförhållandet är ett annat än ett anställningsförhållande, tillämpas inte arbetslagstiftning.
I arbetsavtalslagen finns en definition av ett arbetsavtal. Lagen tillämpas på ett sådant avtal (arbetsavtal) genom vilket en arbetstagare eller arbetstagare tillsammans som ett arbetslag förbinder sig att personligen utföra arbete för en arbetsgivares räkning under dennes ledning och övervakning mot lön eller annat vederlag.
Fem grundläggande kännetecknen för ett anställningsförhållande
De fem grundläggande kännetecknen för ett anställningsförhållande är enligt lag:
• ett avtal
• personligt utförande av arbetet
• utförande av arbetet för en annans räkning
• mot vederlag
• ledning och övervakning, dvs. arbetsgivarens direktionsrätt.
Begreppet arbetsavtal som föreskrivs i arbetsavtalslagen obligatorisk rätt. Varken parterna i avtalet eller parterna i kollektivavtalet kan giltigt komma överens om att ett avtal som uppfyller de föreskrivna kännetecknen inte skulle vara föremål för tillämpningen av arbetsavtalslagen.
Anställningsförhållande och utförande av arbete
Ingåendet av ett arbetsavtal förutsätter inte något angivet format utan det är en rättshandling i fri form. Enligt § 3 kap. 1 i arbetsavtalslagen kan ett arbetsavtal därför göras muntligt, skriftligt eller elektroniskt. Ett avtal kan också uppstå tyst. Om arbetsgivaren tillåter att arbetstagaren arbetar för arbetsgivarens räkning, anses arbetsavtalet ha uppstått tyst.
Den som utför arbetet, en fysisk person, förbinder sig personligen i arbetsavtalet att utföra arbetet. Avtalet gäller utförandet av arbetet och inte dess resultat. Arbete kan vara aktiv eller passiv verksamhet, till exempel att man är en modell. De avtal som enbart gäller arbetets resultat är vanligtvis entreprenörskontrakt.
I § 7 kap. 1 i arbetsavtalslagen stiftas om att parterna i ett arbetsavtal inte får överföra sina rättigheter eller skyldigheter på en tredje part utan samtycke av den andra avtalsparten. En arbetstagare kan med andra ord inte överföra sin arbetsplikt till en tredje part utan arbetsgivarens samtycke.
Arbete utförs för arbetsgivarens räkning
Genom arbetsavtalet förbinder arbetstagaren sig att arbeta för arbetsgivarens räkning. Nyttan av arbetsprestationen kommer då direkt arbetsgivaren till godo. Om en anställd utför arbete för sin egen räkning, till exempel bygger ett hus för sin familj, kan det inte vara fråga om ett anställningsförhållande och då uppstår inga arbetsgivarförpliktelser heller. I rättspraxis har detta kännetecken på ett anställningsförhållande dryftats ibland, till exempel när man bedömt om en person arbetar i ett företag utifrån sitt delägarskap eller sitt anställningsavtal.
Arbete utförs mot vederlag
Ett kännetecken för ett anställningsförhållande är arbetstagarens rätt till ersättning för arbete. Vederlaget är vanligtvis pengar, men det kan också handla om olika förmåner in natura i samband med lön. För att ersättning för arbete ska betraktas som vederlag måste det ha ett ekonomiskt värde för mottagaren.
Även om vederlag är ett kännetecken för ett anställningsförhållande, kräver tillämpningen av lagen inte att det uttryckligen överenskommits om utbetalning av lön. Arbetsavtalslagen innehåller ett antagande om vederlag. Enligt arbetsavtalslagen ska lagen tillämpas även om man inte avtalat om något vederlag, om fakta visar att arbetet inte är avsett att utföras utan vederlag.
Om det finns oenighet kringarbete mot vederlag är arbetsgivaren skyldig att visa att arbetet skulle utföras utan vederlag. Det överenskomna vederlaget kan vara relevant vid bedömningen av om arbetet ska utföras i ett anställningsförhållande eller som egenföretagare. Om den överenskomna ersättningen väsentligt överstiger den ersättning som i allmänhet betalas för samma arbete, kan det vara en indikation på att arbetet ska utföras som företagare.
Arbete utförs under arbetsgivarens ledning och övervakning
I ett anställningsförhållande har arbetsgivaren rätt att leda och övervaka arbetet, dvs. direktionsrätt. I praktiken är detta det viktigaste kännetecknet på ett anställningsförhållande, eftersom bedömningen mellan en anställning och företagsverksamhet i sista hand görs utifrån detta kännetecken.
Enligt direktionsrätten har arbetsgivaren rätt att både leda och övervaka sina anställda, men arbetsgivaren förutsätts inte nödvändigtvis konkret utöva sin makt att leda och övervaka arbetet.
I rättspraxis har det ansetts att rätten till ledning och övervakning räcker för att anses vara kännetecknet för ett anställningsförhållande. Trots att till exempel utförandet av högt kvalificerat arbete ofta är så självständigt att arbetsgivarens faktiska möjlighet att leda och övervaka arbetet är begränsad, betyder det inte att denna typ av arbete inte skulle kunna utföras i ett anställningsförhållande.