Ann Selin går igenom fyra år i siffror: ”PAM-medlemmarnas röst hörs”

5 ord du kan stöda dig på 

"För fyra år sedan då vi funderade på nuvarande PAM-strategin blev visionen ”PAM-medlemmarna är föregångare som påverkar i arbetslivet”. Varje ord i visionen är betydelsefull.

Vi pratade inte om PAM utan om PAM-medlemmarna. Vi ville lyfta fram att förbundet är lika med dess medlemmar och att alla medlemmar kan påverka oberoende av deras ställning. ”Arbetsliv” avgränsade vårt arbetsfält eftersom fast vi också har arbetslösa medlemmar och försöker påverka till exempel socialskyddet, fastställs allt ändå via arbetslivet. ”Föregångare” var en fortsättning på tidigare visionen att vara modernaste fackförbundet i Finland men ordet hörde också ihop med det faktum att för fyra år sedan diskuterade vi ofta initiativkraft och långsiktig verksamhet. Slagkraft – att verkligen kunna påverka – utgjorde kärnan. Då vi till exempel förnyat kommunikationen har vi funderat på hur den kunde vara slagkraftig. Dessa ord har styrt vår verksamhet och vi har kunnat stöda oss på dem då vi valt mellan skilda alternativ.

Jag upplever att PAM blivit slagkraftigare under dessa år. Vår röst hörs och beaktas och vi kan bättre framföra våra åsikter på olika arenor. Tidigare var det också som så att endast ordföranden kunde företräda fackförbundet i många sammanhang medan numera hör bland annat riksdagsutskott hellre våra sakkunniga. Våra aktiva får också sin röst hörd – de anses tala å förbundets vägnar till exempel om turism eller planläggning av butiker då kommuner eller landskap fattar beslut."

4:e året med organisering

”Startskottet för organisering*  hördes riktigt klart och tydligt på förra kongressen år 2015. Då var säkert både många kongressdelegater och PAM-anställda fortfarande lite osäkra på vad det egentligen handlade om. Första året gick sedan åt till att ställa fast detta. Under andra året lärde sig den kärngrupp som konkret organiserade vad organisering är och vilka tillvägagångssätt den förutsätter. Under tredje började organisationen mer allmänt ta till sig organisering och inse att det handlar om en permanent ändring av tillvägagångssätten och övervann vi vissa ”barnsjukdomar”. Nu under fjärde är organisering redan något naturligt för många.

Det handlar om ytterst långsiktigt arbete som kräver ihärdighet. De senaste åren har PAM:s medlemsantal sjunkit fast vi är mer ute på arbetsplatser än på åratal. Enligt mig är orsaken till nedgången dock inte organisering. Under våren går PAM:s styrelse ännu närmare igenom resultaten hittills. Vad fungerar, vad har vi lyckats med, vilka tillvägagångssätt har inte fungerat och vilka slutsatser kan vi dra? Enligt mig är det dock rätt att vi återgått till våra rötter och arbetsplatser så att vi är mer bland människor.”

1 procents eller allas intressen?

”Jag är stolt över att ett mål för PAM är en socialt hållbar ekonomisk politik. Vill du komma lätt undan ska du bara tillhöra det gäng som tror att ekonomisk tillväxt är lösningen på allt och större inkomstklyftor helt okej. Vi vill dock inte komma lätt undan. Lyckligtvis anser en liten men växande grupp till exempel ekonomer och socialpolitiska experter – helt som vi – att större inkomst- och egendomsklyftor förorsakar problem. De är skadliga till och med för placerare. Uppgången för populistiska rörelser i Europa hör ihop med att vissa människor inte längre upplever sig vara en del av samhället. Då faller de lätt tillbaka på förenklingar som populister skickligt bjuder på. Vi kan utmana gamla ekonomiska sanningar och Finland kan påverka mer än du kanske tror om vi för fram kloka analyser till exempel på EU-nivå. Låt oss fokusera på människan!”

0-förhöjningar eller tvångslagar

”Efter riksdagsvalet år 2015 visste vi att det inte blir en särskilt löntagarvänlig regering. Exceptionellt nog besökte Juha Sipilä ett möte på vår centralorganisation FFC redan innan han bildat sin regering och sade att vi måste ingå ett samhällsavtal. Det föreföll att han tänkte – som en företagsledare – att när han leder landet kan han bestämma att alla samhällsaktörer ska följa hans målsättningar. Detta har inte varit praxis på arbetsmarknaden.

”Nollförhöjningarna var inte den största frågan i detta sammanhang – det essentiella var att sätta stopp för större hot.”

När ett samhällsavtal inte uppstod enligt de givna villkoren kom regeringen med sina så kallade tvångslagar som vi tillsammans med många andra motsatte oss. I denna process försvarade vi hela avtalssystemet – vi motsatte oss inte enbart enskilda försämringar. Vi började få solidaritetsbudskap från länder såsom Mocambique och Colombia från organisationer som vi normalt understöder.

Vi var tvugna att välja mellan pest eller kolera när vi underteckande konkurrenskraftsavtalet* efter en lång process. Det var ett av de tyngsta projekten under min karriär. Vi litade egentligen inte på regeringen. Vi ansåg det vara klart att om vi inte går med på avtalet genomför den sina nedskärningar och fortsätter att försämra ställningen för anställda. Nollförhöjningarna var inte den största frågan i detta sammanhang – det essentiella var att sätta stopp för större hot."

3,2 procents ankare

”Finlands näringsliv EK ändrade sina stadgar så att den inte längre kan ingå centrala kollektivavtalslösningar. Detta har ändå inte förhindrat nära samarbete mellan arbetstagarorganisationer. Hösten 2017 ingick teknologiindustrin ett tvåårigt kollektivavtal med löneförhöjningar på 3,2 procent.

Arbetsgivarna tänkte då att detta skulle vara maximinivån under förbundsomgången år 2018 och de slog verkligen vakt om detta – mycket mer än i samband med tidigare inpo*. Det märkvärdiga var att riksförlikningsmannen meddelade i förhand att hon håller fast vid detta tak. Ytterligare tänkte arbetsgivarna att vissa branscher skulle gå med på mindre förhöjningar men 3,2 procent blev i praktiken miniminivån. Vi försökte lyssna på våra medlemmar för att finna ut vilka arbetstagargrupper vi ska fokusera på i samband med löneförhöjningar."

3-partssystemets fördelar

"I många samband har trepartssystemet* formligen varit räddningen för Finland – också större reformer har lyckats utan oroligheter i samhället. Nuvarande regeringen har ett annorlunda förhållningssätt till systemet. Ibland har samarbetet endast handlat om att i en halv timme har vi fått höra vad regeringen ämnar göra. Då får löntagarna inte sin röst hörd. Sedan undrar de varför folket strömmar ut på gatorna. Så sker ju hela tiden i Centraleuropa när organisationer inte kan påverka lagberedningen.

”Kompromisser är inte sexiga – men de är stabila och förutsägbara!”

Företrädare för företag har sagt att de eftersträvar stabilitet och förutsägbarhet. Trepartsarbetet är ofta långtråkigt och kompromisser är inte sexiga – men de är stabila och förutsägbara! Ifjol var sista versionen av så kallade uppsägningslagen ett bättre exempel på genuin trepartsberedning. PAM bidrog starkt till att vi kunde sätta stopp för ursprungliga orättvisa förslaget.

Under denna valperiod har Företagarna i Finlands roll stärkts men enligt mig har de inte riktigt tagit tillfället i akt då de inte insett betydelsen av kompromisser.”

2020-talet

”I kafferum på arbetsplatser har det på en lång tid inte pratats lika mycket politik som under de senaste åren. Anställda har lagt märke till hur politik påverkar deras vardag. Jag hoppas att detta fortsätter. Sedan tidigare vet vi att lågt utbildade i en sämre social ställning och unga röstar mer sällan. Vi vill öka valdeltagandet. Det är dåligt för demokratin om till exempel unga inte röstar – särskilt därför att många frågor kring statsbudgeten påverkar just dem.

Digitaliseringen ändrar arbetslivet men jag vill ändå säga – lugn. Arbetet har alltid och kommer alltid att förändras. Nu kanske fortare än vad vi är vana med men arbetet tar aldrig slut – vissa uppgifter kan nog försvinna. Du behöver inte vara rädd eller tänka att det handlar om något totalt okontrollerbart. PAM måste dock fästa allt mer uppmärksamhet vid en kontrollerad förändring och olika möjligheter att påverka.”

Om du är medlem i PAM, kan du likaså påverka genom att rösta i PAM:s kongressval senast 8.4.