Arbetskraftsexploatering ska tas på allvar

Servicebranscherna med städbranschen i täten hör till branscherna med hög risk för arbetskraftsexploatering.
”Utöver restauranger och städföretag har Brottsofferjouren varit inkopplad på några enskilda företag inom servicebranscherna. Därutöver förekommer arbetskraftsexploatering på jordbruk och inom byggbranschen”, berättar Pia Marttila, som arbetar vid Brottsofferjouren som specialsakkunnig inom området för hjälparbete till förmån för personer som blivit offer för människohandel.

Brottsofferjouren får frågor om all typ av exploatering i arbetslivet.
”För de flesta som hör av sig har brottströskeln överskridits och då rör det sig om allt från arbetsdiskriminering eller ockerliknande diskriminering i arbetslivet till mänskohandel”, menar Marttila.

Alla fall som Brottsofferjouren har hand om är dock olika.

”Det finns fall där arbetstagare har jobbat 10 timmar per dag men fått betalt för 5 timmar, till att arbetstagaren jobbat 16 timmar per dag 7 dagar i veckan utan lediga dagar och semester"

För ett par år sedan kunde man urskilja en trend med arbetstagare som lockades till obetald praktik. Företag lovade anställning på sikt om arbetstagaren praktiserade tre månader utan lön. Löftet var arbetsavtal och därefter uppehållstillstånd, men när tiden gick ut blev det ingen anställning. Det här fenomenet har enligt Marttila minskat och numera har majoriteten som uppsöker Brottsofferjouren ”legala arbetsavtal”. Den största klientgruppen är de facto arbetstagare med uppehållshållstillstånd och asylsökanden. Endast en bråkdel av klienterna är papperslösa.

Svåråtkomligt fenomen

Enligt Marttila är det svårt även för myndigheter att komma åt exploatering via arbetsplatsinspektioner. Därför kan detta vara ännu svårare att upptäcka för en kund eller någon som bara ser arbetsplatsen utifrån.
”Det finns fall som uppdagats bland annat då personer i repriser ätit lunch på samma restaurang och hittat samma arbetstagare på jobb hela tiden.

Leverantörer är en annan grupp som lagt märke till att samma arbetstagare är där eller i värsta fall hittat sovplatser i bakrummet”, berättar Marttila.
”Ofta kan allt se bra ut och pappren är i skick vid arbetsplatsinspektionen. Men det kan vara ett tecken på att exploateringen är systematisk. Arbetsgivarna vet hur det ska se ut för att vara okej. Då vågar inte heller arbetstagarna vara dem som rapporterar”, säger Marttila.

Brottsofferjouren har klienter som investerat stort i att få ett jobb i Finland. De utländska arbetstagarna har vanligen betalat rekryteringsavgifter som lett till skulder i hemlandet eller står de i skuld till sin arbetsgivare och tvingas därför att jobba gratis.

”Arbetsgivaren kan ha krävt att arbetstagaren inte få tala om anställningsvillkoren eller berättar att så här fungerar det i Finland. Även hot förekommer”, säger Marttila.

Exploatering skapar ett beroendeförhållande

Det finns de som tänker så här att om en arbetstagare befinner sig i en utsatt situation och kan engelska, kan de säkert också be om hjälp. Så är inte alltid fallet, utan Marttila poängterar att för att be om hjälp måste du förstå hur samhället fungerar och veta vad du har rätt till.

”I annat fall är du helt beroende av vad arbetsgivaren säger. Endera litar du på det eller kanske du är rädd för att arbetsgivaren ska hämnas. Väldigt många är rädda att bli av med uppehållstillståndet som kan ha kostat tusentals euro. Här uppstår ett klart beroendeförhållande, där arbetstagaren är på arbetsgivarens nåder”, säger Marttila.

"Du kanske jobbar 16 timmar om dagen 7 dagar i veckar för du vill inte riskera att bli av med uppehållstillståndet."

”Arbetstagarna som utsätts för detta är inte i en jämlik situation och kan på inga vis förhandla om sina arbetsvillkor eller lön. Det här tror jag att alla inte inser”

Bland de grövsta fallen av exploatering som Brottsofferjouren stött på är det kännetecknande att arbetstagarna inte är organiserade på arbetsplatsen.

”Beklagligt är att det finns även stora organiserade arbetsgivare som inte följer kollektivavtalen. Det här ser vi med klienter som kommit ut ur svåra situationer, men de har i processen fått ett nytt jobb som är bättre men ändå inte enligt lagen”.

Marttila fortsätter:
”De flesta klienter vet heller inte vad ett fackförbund är, eller om de vet, har de inte fått ansluta sig”, tillägger hon.

Toppen av isberget

Enligt Marttila behövs det mera resurser för polisen och Regionalförvaltningsverket att ingripa och jobba för att effektivare exponera den här typen av verksamhet. Det som avslöjas är eventuellt bara toppen av isberget.

”Det är få av dem som är utsatta som självmant vågar ta kontakt med varken utomstående eller polis, och det finns dem som försökt kontakta polisen men blivit bortvända”, tillägger hon.

Marttilas råd är att kontakta myndigheterna ifall man upptäcker exploatering på en arbetsplats. Om man kommer i direkt kontakt med en utsatt person, så ka man även kontakta Brottsofferjouren RIKU, som redogör för hen om alternativen.

”Vi blir allt oftare kontaktade av arbetstagare som inte är redo att gå till polisen men som vill fråga vad de kan göra och vilka konsekvenserna är. Juridisk hjälp behövs oftast ganska tidigt och tolkningshjälp vid förhör för att försäkra sig om att rätt frågor ställs. Om man endast undersöker arbetsdiskriminering får man nödvändigtvis inte fram människohandel eller övrigt”, säger Marttila.

Antalet exploateringsfall i arbetslivet som uppdagas har ökat.
”Att siffrorna går upp betyder inte det att fallen ökar utan att myndigheterna blivit bättre på att upptäcka exploateringar i arbetslivet. Ifall att våra klienter märker att systemet fungerar motiveras fler att söka hjälp. Berättelser sprids inom olika samfund och därför är det viktigt att se till att klienternas rättigheter garanteras till maximum”.

I Brottsofferjourens statistik syns fler asylsökanden än tidigare.
”Städbranschen har varit attraktiv framförallt för asylsökanden, där arbetsgivare använt uppehållstillstånd som lockbete för exploateringen”, tillägger Marttila.

Faktum är att ju mera utsatta mänskor det finns, desto större är risken att de utnyttjas. Därtill nämner Marttila att antalet finländska företag som inte respekterar kollektivavtal har ökat.
”I vissa av företagen råder en attityd om att utländska arbetstagare inte behöver lika mycket betalt som en finländare”, säger hon.

Pia Marttila efterlyser ett helhetsperspektiv i den finländska invandringspolitiken. De senaste ändringarna i utlänningslagen gav upphov till nya sätt att utnyttja utländsk arbetskraft.

”Ju striktare invandringspolitiken blir, utan att man beaktar utsatta individers rätt att söka hjälp, desto svårare blir deras situation"

Ett exempel är inkomstgränserna som infördes för familjeåterföring och som hade en negativ inverkan på exploaterade arbetstagare. Till följd av lagändringen blev arbetstagarna ytterligare beroende av sina arbetsgivare. Det medförde också en ny businessmodell, där arbetsgivare tar betalt för att det till pappers ser ut som om arbetstagaren tjänar tillräckligt”.

Marttila har irriterat sig över den stereotypiska bild av utnyttjade som ibland målats upp i den allmänna debatten där man talar om dem som välfärdsturister.

”Det är konstigt att de stämplas som personer som vill dra nytta av vårt välfärdssystem, då alla jag talat med har jobbat rentav dygnet runt och deras största rädsla är att bli utan jobb”, säger hon.