Arbetsmyror under coronavirusvåren - en förtroendeman berättar om sina bestyr

I djupa änden – dit måste vice förtroendeman Sanna Köykkä på sportaffärskedjan XXL hoppa efter att ha vikarierat för huvudförtroendemannen endast i ett par veckor. Coronaviruspandemin hade kört bort kunderna från butikerna och tillsammans med arbetsgivaren och huvudförtroendemannen för förmännen satt sig Sanna vid samarbetsförhandlingsbordet i mars för att förhandla om permitteringar.

Efter förhandlingarna på en dag gavs ett meddelande om permittering till runt 700 anställda – över hälften av personalen. 
”Inte kunde jag riktigt bestrida att det fanns en permitteringsgrund. Vi hade alla personligen sett hur tyst det blev i butikerna. Både de anställda och arbetsgivaren ville rädda arbetstillfällen. Ingen måste sägas upp.”

Fast målet var gemensamt förlöpte förhandlingarna inte helt problemfritt. Enligt Sanna diskuterades tiden för meddelande om permittering. Förtroendemännen ville att den skulle vara fem dagar medan arbetsgivaren ville förkorta tiden med ännu ett dygn för att permitteringarna skulle börja snarast.

Tidigare i mars hade arbetsmarknadens arbetsgivar- och löntagarorganisationer avtalat om att permitteringsförhandlingarna förkortas från fjorton till fem dagar.

”Med näbbar och klor försvarade vi denna ena dag. Vi hade ett veckoslut framför oss och permitterade var naturligtvis riktigt bekymrade och hade många frågor. Ett veckoslut utan klarhet om läget hade känts som en månad. Till sist gick vi med på en kortare tid för meddelandet. De permitterade fick åter rätt till full företagshälsovård. Ytterligare avtalade vi om att förmännen är tillgängliga under veckoslutet för att besvara frågor från anställda”, säger Sanna.

Nu ett par månader efter samarbetsförhandlingarna medger Sanna att permitteringsförhandlingarna nog fick kalla kårar att gå längs ryggen.

”Jag hade aldrig tidigare varit med om samarbetsförhandlingar – i ingen roll. Inte ens som vanlig anställd”, berättar hon.
Före förhandlingarna gick Sanna på nytt igenom lagstiftningen, satte sig in i förhandlingsförloppet och bad om tips från bekanta på förbundet. Hon höll också nära kontakt med huvudförtroendemannen för förmännen.

Sanna var nöjd med slutresultatet.

Vikariatet för huvudförtroendemannen tog dock inte slut med förhandlingarna eftersom det strömmade in frågor från permitterade.

”Ganska många var i lätt panik. Vi har många unga anställda som aldrig upplevt samarbetsförhandlingar. Många frågade helt enkelt vad de nu ska göra. Vi gick tillsammans igenom processen steg för steg från anmälan på TE-byrån till ansökan hos a-kassan. Deras oro minskade när någon förklarade allt för dem”, berättar Sanna.

Förutom per telefon och e-post hjälpte hon permitterade via gemensamma kommunikationskanaler på företaget – olika grupper på Facebook at work.

Ibland ringde hon upp heta linjen för PAM-förtroendemän. Hon kontrollerade bland annat hur det ska förfaras när extra timmar erbjuds deltidspermitterade personer.

"”Jag hade aldrig tidigare varit med om samarbetsförhandlingar – i ingen roll."

Enligt Sanna har permitteringsprocessen fått många slags känslor att svalla upp. Början karaktäriserades av osäkerhet – ingen visste riktigt vad som skedde och hur länge exceptionella situationen skulle fortsätta.

”Det här har nog skapat oro. Allt emellanåt har jag funderat på om jag kan hjälpa alla så mycket som jag vill. Jag har dock aldrig blivit förtvivlad utan hela tiden haft känslan att vi klarar nog också av detta.”

Fast det varit tufft på sistone har möjligheten att hjälpa andra motiverat Sanna. Enligt henne är det viktigaste att besvara frågor från anställda.

Det ser dessutom ljusare ut i arbetet. På sina håll verkar kunderna ha återvänt. Permitterade har därför kallats tillbaka till arbetet.

”Försäljningen följs med veckovis och det reageras därefter”, gläder sig Sanna.

”Anställdas intressen bevakas också i exceptionella förhållanden.”