Att hindra restaurangarbete verkar ha blivit det nya normala

Restriktionerna för restaurangernas verksamhet har säkerligen varit nödvändiga för att bekämpa coronan, men i något skede har situationen blivit den omvända.

Restriktionernas sociala och ekonomiska konsekvenser blir värre för varje dag och därför borde tröskeln att hålla restriktionerna i kraft vara ännu högre än tidigare. Fördelarna och nackdelarna borde avvägas noggrant och på så bred front som möjligt. Det verkar dock inte vara fallet. Däremot ser det ut som om begränsning av näringsverksamhet och arbete är normal praxis, medan upplättade restriktioner är ett undantag, som ska motiveras separat och bevisas vara ofarligt.

I olika skeden när restriktionerna har fastställts har det dock konstaterats att restriktionerna ska upplättas eller slopas genast när det är möjligt. Det förargar att någon inte i det skedet förstod att kräva tydliga datum och exakta kriterier för hur restriktionerna är i kraft och i synnerhet att det görs en bedömning av huruvida de är nödvändiga om situationen blir långvarig. Nu drar även bedömningen ut på tiden, eftersom regeringen den ena veckan efter den andra har skjutit upp bedömningen med olika motiveringar.
 

Det verkar som att det är normal praxis att begränsa affärsverksamhet och förhindra arbete

Det verkar inte ha någon betydelse att det är fråga om arbete och utkomst för tiotusentals människor och tusentals företag. Inte heller det att mer än hälften av den vuxna befolkningen i Finland redan har blivit vaccinerad. För närvarande vårdas ungefär ett lika stort antal människor på sjukhus som för ett år sedan. Då öppnade restaurangerna i början av juni med betydligt lättare restriktioner än de som nu väntar de kommuner som befinner sig i spridningsfasen. Eftersom vaccinationstäckningen ökar, borde granskningen speciellt inriktas på sjukvårdskapaciteten.

Att branscher ställs mot varandra är dock inte till fördel för någon som arbetar inom evenemangsbranschen eller vid restaurangerna.

När antalet smittade började minska under nedstängningen av restaurangerna, konstaterade många att nedstängningen har effekt och därför kan restriktionerna inte slopas. Nu när nedgången i antalet smittade har mattats av, konstateras det att restriktionerna inte kan hävas eftersom antalet smittade fortfarande är på en alltför hög nivå. Det får mig oundvikligen att tänka på att man genom åtgärderna mot restaurangbranschen vill visa att det görs något, oberoende av om restriktionerna har någon effekt på själva smittläget. Det är orättvist.

Det är också orättvist att restaurangbranschen och andra sektorer ställs mot varandra. Restaurangbranschen har ställts mot hobbyverksamheten för barn och unga. Nu ställs den mot bestämmelser som gäller evenemang, det vill säga offentliga tillställningar. Att branscher ställs mot varandra är dock inte till fördel för någon som arbetar inom evenemangsbranschen eller vid restaurangerna. Det verkar som om arbetstagarna och företagen endast är spelbrickor och offer i det politiska spelet och mediernas klickrubriker.

När sommaren kommer är det lönlöst att inbilla sig att människorna kommer att stanna hemma. Om de vansinniga restriktionerna för restaurangverksamheten ännu fortsätter, kommer fester att ordnas i hemmen och i parker. Då blir arbetstagarna utan arbete och staten utan skatteintäkter. Om och när medborgarna börjar anse att många av restriktionerna är meningslösa och den allmänna godtagbarheten för restriktionerna försvinner, finns det risk för att moralen när det gäller att följa viktiga anvisningar och restriktioner förfaller.