Betydande seger i rättegång avseende bevakningsbranschen
Framöver kommer även de största företagen att bli tvungna att bära sitt ansvar, även om de hittills har tricksat med uppdragsavtal och därigenom kommit undan billigare.
I arbetsdomstolen behandlades en rättstvist om huruvida väktare ska förebygga störningar i sitt arbete, eller huruvida de får lön enligt sina uppdragsavtal. Enligt denna segrande dom utgör väktarnas synlighet, umgänge med andra människor och diskussionsförmåga en del av väktarnas arbete då man fastställer svårighetsgraden, men däremot avgörs inte svårighetsgraden enligt hur mycket ”brottning” som ingår i deras arbete.
På valborgsmässoafton gav arbetsdomstolen sitt domslut, vilket innebar en seger för sex väktare som arbetade för Poko Oy – Pohjolan Koiravartiointi när det gällde frågan om hur lönen fastställs utifrån arbetsuppgiftens svårighetsgrad. Domen är ett prejudikat som kommer att påverka många olika branscher där man säljer tjänster. Enligt Jyrki Sinkkonen, som är förhandlingschef vid PAM, har denna dom vittgående följder för intressebevakningen.
Personerna som väckte talan har arbetat som lokala väktare på social- och hälsovårdsstationer. Deras lönenivå hade fastställts enligt svårighetsgrad II. Förhandlingar om deras löner hade också förts förbunden emellan, men tvistefrågan var om arbetsgivaren borde betala lön till väktarna enligt svårighetsgrad II eller III.
Arbetsgivarförbundet PALTA rf. motiverade den lägre löneklassen i synnerhet med att arbetsuppgifter som omfattar upprätthållande av ordning knappt omfattar situationer där väktarna måste föra bort kunder från de berörda utrymmena. PAM:s utgångspunkt var att lönen enligt löneklass III utbetalas enligt arbetsuppgifternas natur och det tillhörande ansvaret, men inte enligt hur aktivt väktaren är tvungen att till exempel använda kraftåtgärder.
Enligt Sinkkonen var den största tvistefrågan huruvida bevakningspersonal har en förebyggande roll.
”Enligt arbetsgivarens uppfattning bestäms svårighetsgraden enligt hur mycket ’väktaren är tvungen att brottas’, dvs. då olika incidenter uppstår. Personer som arbetar antingen som väktare eller med liknande arbeten där deras uppgift är att upprätthålla ordningen ska däremot enligt PAM:s uppfattning agera just i förebyggande syfte. Väktarens synlighet, sociala umgänge och diskussionsförmåga anser vi är de faktorer som avgör svårighetsgraden”, betonar Sinkkonen, som deltog i rättegången i egenskap av vittne.
De verkliga arbetsuppgifterna jämfört med uppdragsavtalet
Detta domslut har även konsekvenser för fastighetsservice och andra branscher. I arbetsdomstolen dryftades uppdragsavtalets innebörd noggrant i en situation där ett företag säljer tjänster till ett annat (dvs. inom B2B-verksamheten). I lönetvister hänvisar arbetsgivarparten relativt ofta just till innehållet i uppdragsavtalet.
”Enligt detta domslut är det de verkliga arbetsuppgifterna som är avgörande för lönenivån, och inte uppdragsavtalet. Om till exempel ett företag köper tjänster av ett annat företag och vill ha dessa tjänster så billigt som möjligt, kan tjänsterna köpas med stöd av ett uppdragsavtal, oavsett om det handlar om att flytta transporthäckar eller tömma soptunnor. I verkligheten kan arbetstagaren – i detta fall väktaren – arbeta som livvakt eller utföra andra verkligt krävande arbetsuppgifter”, säger Sinkkonen.
Motsvarande domslut finns inte sedan tidigare inom bevakningsbranschen. Inom den berörda branschen är man medveten om att det finns ett dylikt problem. De största företagen har dock inte låtit saker och ting gå så långt att de tagits upp i arbetsdomstolen.
”Även här gällde det ju faktiskt ett mindre företag”, konstaterar Sinkkonen.
Framöver kommer även de största företagen att bli tvungna att bära sitt ansvar, även om de hittills har tricksat med uppdragsavtal och därigenom kommit undan billigare.
”Under de kollektivavtalsförhandlingar som nu pågår just nu inom bevakningsbranschen kommer denna fråga helt säkert att dyka upp på förhandlingsbordet i diskussionen om lönesystem”, påpekar Sinkkonen.
Samtliga punkter i talan godkändes i detta fall som gällde de berörda väktarna. Men hur många väktare berör detta fall i verkligheten? Det är frågan, menar Sinkkonen.
”Jag vågar påstå att detta avgörande eventuellt kan beröra närmare tusen väktare. Därför är det helt klart ett prejudikat.”
I kollektivavtalet inom bevakningsbranschen fastställs lönen enligt arbetsuppgifternas innehåll
- Enligt lönebestämmelserna i kollektivavtalet för bevakningsbranschen fastställs lönen i enlighet med det huvudsakliga arbetet (22 § och 23 §). Platsen där väktarna arbetar, som till exempel en hälsocentral eller ett shoppingcenter, utgör inte en faktor som direkt definierar lönenivån för detta arbete.
- Exempelvis i affärs- och shoppingcentra finns det arbetsuppgifter som klassificeras enligt antingen svårighetsgrad II eller III. Då lönenivån definieras bör man även fästa uppmärksamhet vid de arbetsuppgifter som arbetstagaren de facto utför på ort och ställe, samt vid den svårighetsgrad som arbetsuppgifterna till största delen tillhör. Om största delen av arbetet klassificeras enligt svårighetsgrad II, definieras löneklassen som helhet enligt denna nivå, även om en del av arbetsuppgifterna skulle tillhöra svårighetsgrad III.
Vartiointialan työehtosopimuksessa palkka määräytyy työn sisällön perusteella
- Vartiointialan työehtosopimuksen palkkamääräyksissä tehtävästä maksettava palkka määräytyy pääasiallisen työn sisällön perusteella (22 § ja 23 §). Työskentelykohde, kuten terveyskeskus tai kauppakeskus, ei välittömästi määritä työstä maksettavaa palkkatasoa. Esimerkiksi liike- ja kauppakeskuksissa on sekä vaativuustason II:n että III:n töitä.
- Palkkatason määrittämiseksi huomio tulee kiinnittää työntekijän kyseisessä kohteessa tosiasiallisesti suorittamiin töihin ja siihen, mihin vaativuustasoon ne enimmässä määrin kuuluvat. Jos enin osa työstä kuuluu vaativuustasolle II, määräytyy palkkataso kokonaisuudessaan tämän mukaisesti, vaikka osa töistä olisikin vaativuustason III työtä.