En handelsman i Tusby uppfann en konstig ekvation för att bli av med arbetstagarna - utlokaliserade dem och sade sedan upp avtalet
K-Supermarket handelsmannen utlokaliserade sina arbetstagare till ett bemanninsföretag och sade därefter upp avtalet med företaget. Bild: Gettyimages
En K-Supermarket företagare i Tusby utlokaliserade sina arbetstagare till en tredje part och avslutade därefter kontraktet med denna. Enligt tingsrätten kan man inte flytta arbetstagare till en annan arbetsgivare utan medgivande.
Butiksinnehavaren från Tusby gjorde en företagsaffär som motsvarade noll euro genom att utlokalisera kassatimmar till ett bemanningsföretag år 2015. Utlokaliseringen var avsedd att vara kortvarig och skulle räcka sex månader.
Före utlokaliseringen genomföredes en arbetsrotation i butiken, varvid två anställda som verkat på sina respektive avdelningar flyttades formellt till kassaavdelningen. Den tredje berörda arbetstagaren hade tidigare dock tidigare utfört arbete i kassa.
Arbetstagarna blev informerade om detta som en positiv sak: att de anställda skulle flyttas över till ett bemanninsföretag och att allt skulle fortgå som förr. Ifall att arbetstagarna inte skulle underteckna avtalet med bemanninsföretaget, skulle detta tolkas som en uppsägning och sålunda skulle den anställdas arbetsavtal få ett slut. Att fortsätta i K-affärens tjänst var sålunda inte ett alternativ.
Med rädsla för karenstid skrev de anställda under avtalet med bemanninsföretaget. Efter fem månader sade däremot handelsmannen upp kontraktet med bemanningsföretaget. Arbetstagarna sades upp från bemanninsföretaget. De anställda tog kontakt med affärsidkaren för att få komma med på lönelistorna igen. Endast en arbetstagare fick återgå till arbetet, men denna blev i strid med handelsmannen senare och hen sade upp sig ungefär ett år efter att hen hade återgått i affärsmannens tjänst.
Ärendet behandlades i Vanda tingsrätt med stöd från PAM.
Enligt arbetstidslagen har arbetsgivaren inte rätt att överföra en anställd till en annan arbetsgivare utan medgivande från arbetstagaren, ifall att det inte är frågan om affärsöverlåtelse.
Tingsrätten i Vanda ansåg att utlokalisering av 150 veckotimmars kassatjänster inte kan betraktas som överlåtelse av rörelse eftersom det inte är frågan om en resurshelhet, som är kapabel att idka egen affärsverksamhet. Arbetstagarna borde i så fall ha haft specialkunnande för att arbetstagargruppen kunde ha klassats som en självständig resurshelhet men de anställda hade använts flexibelt i även andra butiksuppgifter.
Tingsrätten godkände rättssökandes syn på att den ifrågavarande anställningen hade avslutats bokstavligen från arbetsgivarens håll. Arbetstagarnas anställningsförhållande hade avbrytits i det skedet då utlokaliseringen hade skett. Enligt arbetstidslagen kan arbetstavtalets parter inte flytta rättigheter och skyldigheter som definieras i arbetsavtalet till en tredje part utan medgivande. Bevisbördan över arbetstagarnas medgivande låg sålunda på arbetsgivaren.
K-handlaren framförde i sista minuten grunder för ekonomiska och produktionsskäl som föll till följd av bevisbrist. Fokus låg på att utlokaliseringen var en tidsbegränsad överenskommelse och arbetsgivaren hade inte framfört bevismaterial om att det egentliga arbetet skulle ha minskat efter utlokaliseringen. För två av arbetstagarna hänförde sig flytten till nya uppgifter, som inträffade före utlokaliseringen, till mera personliga uppsägningsgrunder.
Tingsrätten dömde arbetsgivaren att bland annat betala de anställda ersättning för uppsägning av anställningsförhållanden utan orsak i enlighet med arbetstidslagen. Domarna har ännu inte vunnit laga kraft.