En strålande framtid för fackföreningsrörelsen kräver förändringsförmåga

Tidningen Maaseudun Tulevaisuus publicerade den 3 maj en enkät som tidningen låtit Kantar TNS Agri genomföra. Enkäten behandlade finländarnas inställning till fackföreningsrörelsen . I den tillfrågades människor huruvida en stark fackföreningsrörelse är en viktig del av det finländska samhället. Resultatet var entydigt: två av tre personer som besvarade enkäten uppgav att de är helt eller delvis av samma åsikt som påståendet. Åtminstone jag översköljdes av glädje i min egen sociala mediebubbla. Ett positivt resultat och dessutom en enkät som gjorts av en utomstående! Det kändes onekligen bra.

Vår drivkraft har alltid varit tanken att försvara dem som är svagare och rättvisa. Vi anser att personer som utför vanligt lönearbete har rätt till ett bra liv. Frågan är aktuell, eftersom det bakom kulisserna i dagens politik pågår en kontinuerlig armbrytning som påverkar fackföreningsrörelsens ställning. Lokala avtal, utkomstskydd för arbetslösa, kollektivavtal och så vidare är alla frågor som handlar om samma sak: Kan fackföreningsrörelsen försvara människors dagliga välfärd även i framtiden?

"I fortsättningen har det direkta konsekvenser att lägga ner arbetet, eftersom alla lokalt kan påverka sin egen välfärd."

Arbetsgivarparten ha på senaste tiden varit väldigt aktiv inom politisk påverkan och anser inte längre att avtalsverksamheten är så nödvändig. Åtminstone på industrisidan är arbetsgivarna delvis på väg att lösgöra sig från kollektivavtalsverksamheten på riksnivå. De strävar efter företagsspecifika mål och därigenom flexibilitet och konkurrenskraft i arbetsvillkoren. Det torde bara vara en tidsfråga innan denna trend också når servicesektorn.

I bästa fall kan situationen vara den väckning, som behövs för fackföreningsrörelsen som stelnat i formerna. Företagsspecifika avtal bidrar till att föra villkoren för arbetet och hur de bestäms närmare arbetstagarna. Jämfört med tiden med inkomstpolitiska helhetslösningar kommer många praktiska frågor att i framtiden avgöras närmare individen och hen har också större möjligheter att påverka dem. I fortsättningen har det direkta konsekvenser att lägga ner arbetet, eftersom alla lokalt kan påverka sin egen välfärd. Nuvarande system upplöses och kommer sannolikt att byggas upp på nytt.

Förnyelse har inte varit fackföreningsrörelsens starka sida. Vi har en tendens att fastna i befintliga strukturer och institutioner. 
Det är ingen hemlighet att antalet medlemmar i fackförbunden redan under en tid har minskat. Erfarnare åldersgrupper i mera tryggade anställningsförhållanden har rutin på att organisera sig, men det är svårare att tilltala yngre personer som arbetar i osedvanliga anställningsförhållanden och invandrare. Det är också de arbetstagare som behöver mest hjälp och stöd i frågor som gäller arbete. Traditionella kollektivavtal löser nödvändigtvis inte deras problem utan för det behövs nya medel.  

Enligt undersökningar verkar fackföreningsrörelsens ha goda fundament. Nu behövs bara förmåga att förändras för att svara mot tidens krav. Det behövs nya former av intressebevakning och en ny typ av organisering.

Ismo kokko, PAM:s avtalschef