Experterna berättar vad det lönar sig att fråga av arbetstagaren ifall det uppstår misstankar om arbetskraftsexploatering
PAMs jurist Suvi Vilches framhåller att det är i hela samhällets intresse att det inte uppstår två arbetsmarknader. Bild: Gettyimages
Mängden offer för människohandel har ökat under de senaste åren. Enligt en expert är det ofta svårt att identifiera människohandel, men man borde våga ingripa i sådana fall där exploatering förekommer. Arbetstagarna kan utsättas för arbetskraftsexploatering på grund av servicebranschernas natur.
På arbetsmarknaden, och tyvärr också särskilt inom servicebranscherna, förekommer många olika typer av arbetskraftsexploatering. Ibland kan exploateringen handla om att en person i en sårbar situation på arbetsmarknaden får en lön som ligger under den nivå som fastställts i kollektivavtalet. I de mest extrema fallen kan exploateringen vara brottslig verksamhet och som värst kan det uppfylla rekvisiten för arbetsrelaterad människohandel.
”Med människohandel som är kopplad till arbetskraftsexploatering avses situationer där en person måste utföra ett arbete utan att ha några reella möjligheter att vägra göra det eller sluta utföra arbetet om han eller hon så önskar, utan att det skulle få allvarliga konsekvenser”, säger PAM:s jurist Suvi Vilches.
”Vi kanske har svårt att förstå vilka metoder som används för att tvinga en människa in i en sådan situation”, säger Pia Marttila, som arbetar vid Brottsofferjouren som specialsakkunnig inom området för hjälparbete till förmån för personer som blivit offer för människohandel.
”Ofta tror vi att människohandel är kopplad till att man begränsar offrets möjligheter att exempelvis fysiskt röra sig runt – i annat fall skulle väl offret fly? I praktiken kan gärningsmannen skrämma upp offret till exempel med att han eller hon kommer att förlora sin uppehållsrätt. Alternativt kan gärningsmannen hota med att avslöja någon känslig information, hota offrets anhöriga så att de inte längre går säkra, eller utnyttja sin egen position som överordnad i gemenskapen eller dra orättmätig fördel av offrets okunskap om sina rättigheter i Finland, eller utnyttja det faktum att offret är rädd för myndigheter. Därför kan det vara svårt att känna igen fall av människohandel.”
Vid Brottsofferjouren var 86 av klienterna i slutet av juni 2018 offer för människohandel, och 20 av klienterna var offer för brott som liknar människohandel. Bland dem som identifierats som offer för människohandel var över 60 procent personer som fallit offer för arbetsrelaterad människohandel. Bland dem som blivit offer för brott som liknar människohandel hade samtliga personer råkat ut för just arbetskraftsexploatering.
Inom servicebranscherna förekommer ofta exploatering
PAM:s jurist Suvi Vilches berättar att arbetskraftsexploatering förekommer i synnerhet inom servicebranscherna på grund av dessa branschers natur.
”Inom servicebranscherna arbetar man ofta mycket självständigt på små arbetsplatser”, säger Vilches.
Inom dessa branscher arbetar också många som har en svag ställning på arbetsmarknaden, dvs. unga och invandrare.
Med tanke på förbundet menar Vilches att förtroendevalda och andra arbetstagare har en nyckelposition när det gäller att identifiera situationer där exploatering förekommer, och att informera förbundet om detta. Vilches medger emellertid att de förtroendevalda behöver utbildning för att känna igen situationer där exploatering förekommer.
Hon ger ändå några tips och råd som man kan använda som utgångspunkt.
”Det lönar sig att fråga den berörda arbetstagaren om han eller hon har något arbetsavtal och om lönen som han eller hon får är samma belopp som skrivits in i avtalet.”
Man kan också fråga av arbetstagaren om han eller hon vet vad hans eller hennes lön består av, om lönen betalas in på hans eller hennes konto, samt hurudana arbetstider han eller hon har. När det gäller människohandel med koppling till arbetskraftsexploatering är det i Finland typiskt att man åtminstone på papper har fått anställningsförhållandet att se fullständigt lagligt ut. I arbetsavtalet har man i regel skrivit in de löner och arbetstider som fastställts i kollektivavtalen, men dessa följs ändå inte i praktiken. Arbetsgivaren kan också betala in avtalsenlig lön på arbetstagarens konto, men arbetsgivaren kan ha konfiskerat offrets bankkort eller så kan arbetsgivaren kräva att offret ska ta ut lönen från sitt konto och ge pengarna tillbaka till arbetsgivaren i kontanter.
”Det lönar sig också att fråga arbetstagaren hur han eller hon behandlas på arbetsplatsen”, säger Vilches.
Enligt Pia Marttila från Brottsofferjouren har vissa arbetsgivare den felaktiga uppfattningen att om man behandlar till exempel alla utländska arbetstagare på arbetsplatsen på samma sätt och om de alla får en lön som är klart sämre än vad som är gängse praxis inom den berörda branschen, så handlar det inte om diskriminering eller exploatering. Men lönerna ska ändå jämföras med genomsnittet inom den berörda branschen, och arbetsgivaren kan i alla fall göra sig skyldig till arbetsdiskriminering.
”Det lönar sig att fråga arbetstagaren om han eller hon har något arbetsavtal och om lönen som han eller hon får är samma belopp som skrivits in i avtalet.”
Suvi Vilches från PAM menar att man traditionellt har tänkt att arbetskraftsexploatering förekommer främst i etniska restauranger. Denna uppfattning håller dock på att förändras.
”Även på finländska arbetsplatser förekommer tyvärr många olika typer av exploatering, däribland även tvångsarbete som kan klassificeras som människohandel”.
Vilches säger att folk ofta tar chansen när de får den. I Finland är övervakningen av arbetsförhållanden inte särskilt effektiv, och arbetsgivarna löper inte så stor risk att bli åtalade eller dömda, även i sådana fall där arbetskraften utnyttjas grovt. Det kan bli alltför lockande att försämra arbetstagarnas rättigheter på grund av den ekonomiska vinningen, samtidigt som risken för att man åker fast är relativt liten.
Faktorer som gör arbetstagaren mer utsatt för exploatering är bland annat dennes okunskap om den finländska arbetsmarknaden, bristen på språkkunskaper och exempelvis tillståndsprocesser som inte ännu avslutats. Många arbetstagare som väntar på sitt uppehållstillstånd är eventuellt oroade över att uppehållstillståndet återkallas eller att det inte förlängs, om de börjar tvista med sin arbetsgivare. Så kallade papperslösa är å andra sidan oroade för att kontakterna med myndigheter till slut leder till att de tas i förvar och utvisas ur landet.
Suvi Vilches råder dig som är förtroendevald att modigt ta kontakt med PAM, om du misstänker att arbetskraftsexploatering förekommer på din arbetsplats.
”Det är till fördel för hela samhället att vi inte får två parallella arbetsmarknader”, framhäver Vilches.
Definitioner av olika former av exploatering:
Diskriminering i arbetslivet (Arbetsdiskriminering)
Arbetstagaren försätts i en sämre position än andra arbetstagare utan godtagbara skäl. Sådan diskriminering kan förekomma till exempel på grundval av ras, etniskt ursprung, nationalitet, hudfärg, språk, kön, ålder, familjeförhållanden, sexuell inriktning, hälsotillstånd, religion, samhälleliga åsikter eller politisk verksamhet. Såväl arbetsgivare som arbetsgivarrepresentanter kan göra sig skyldiga till arbetsdiskriminering. Arbetsgivare som själva har samma etniska ursprung eller nationalitet kan också göra sig skyldiga till arbetsdiskriminering exempelvis på grundval av etniskt ursprung.
Dessutom kan arbetsdiskriminering förekomma i form av en hotande, fientlig, kränkande, förnedrande eller aggressiv stämning. Syftet med att skapa en sådan stämning är att kränka mot den anställdas värde eller integritet. Arbetsdiskriminering som tar sig uttryck i trakasserier märks till exempel på uttalanden som slängs fram i syfte att såra motparten, men som maskerats som humoristiska, samt genom glåpord eller genom kränkande och förnedrande beteende. En instruktion eller en befallning om att diskriminera andra kan också utgöra arbetsdiskriminering, eftersom det innebär att en av arbetstagarna försätts i en sämre situation än de andra.
Ockerliknande diskriminering i arbetslivet
Om en arbetssökande eller arbetstagare som råkat ut för arbetsdiskriminering försätts i märkbart ofördelaktig ställning genom att arbetssökandens eller arbetstagarens ekonomiska trångmål eller annars trängda läge, beroende ställning, oförstånd, lättsinne eller okunnighet utnyttjas, innebär detta att gärningsmannen gör sig skyldig till ockerliknande diskriminering i arbetslivet. Den ofördelaktiga ställningen kommer till uttryck exempelvis genom att personen ifråga får betydligt lägre lön än de andra arbetstagarna, eller att vederbörandes arbetstider är tyngre än de andras.
Människohandel
Med människohandel som är kopplad till arbetskraftsexploatering avses situationer där en person måste utföra ett arbete utan att ha några reella möjligheter att vägra göra det eller sluta utföra arbetet om han eller hon så önskar, utan att det skulle få allvarliga konsekvenser.
Oavsett bransch är det vanligt att personer som fallit offer för arbetsrelaterad människohandel har arbetsförhållanden där de får arbeta i långa arbetspass med en lön som är alltför låg jämfört med arbetsmängden, eller så måste de rentav arbeta utan att få någon lön. Det är också vanligt att de inte får ha ordentliga pauser under sina långa arbetsdagar. På grund av de långa arbetsdagarna har de inte mycket fritid. Personer som fallit offer för människohandel kan till och med vara tvungna att bo på sin arbetsplats. Offren kan utsättas för psykiskt eller fysiskt våld. Offrets bankkort och resehandlingar kan finnas i arbetsgivarens besittning.
Källor: www.työsyrjintä.fi, http://www.ihmiskauppa.fi/sv