Fackförbundens förhållande till invandring är komplex ur forskarsynvinkel
Enligt Rolle Alho har arbetsmarknaderna inte blivit sämre på grund av invandringen i Finland. Tvärtom ser han invandrarnas insats som viktig på arbetsmarknaden och i samhället. Bild: Liisa Takala.
Rolle Alho har sedan år 2005 forskat i arbetsmarknadsfrågor och etniska relationer. Temat migration och arbetsmarknader är av betydelse eftersom de finländska fackförbunden har med sina cirka 2 miljoner medlemmar ett stort inflytande och möjlighet att påverka invandrarnas ställning i det finska samhället.
”I medierna talas det ofta om att ”facket” förhåller sig till invandring på ett visst sätt, som om fackförbunden skulle utgöra en enda enhetlig aktör. Vad talar man då egentligen om, för olika förbund har olika utgångslägen och kan också ha väldigt olika strategier. Därför är det värt att vara mera precis för endast i Finland finns det omkring 80 olika fackförbund i Finland idag”, säger Rolle Alho, Finlands akademi-finansierad forskardoktor vid Social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.
I ett nytt treårigt forskningsprojekt som inleddes förra hösten granskar Alho olika fackförbund och deras förhållande till migranter och migration. Forskningen bygger långt på tidigare studier kring etniska relationer, internationell migration och deras koppling till arbetsmarknaderna.
”Fackförbund är intressanta studieobjekt för i flera länder kan förbunden inverka på landets invandringspolitik. I ett land som Finland är fackförbunden relativt starka, med andra ord har de en del att säga till om, även i invandringsfrågor. I bästa fall kan facken förbättra och trygga invandras ställning på arbetsmarknaden”, säger han.
I forskningsprojektet som finansieras av Finlands Akademi och som bär namnet ”Whose interests? A Comparative Study on Trade Unions’ Responses to Migration and Migrants in Finland, Ireland, and Portugal” går Alho djupare in i temat med att studera arbetsmarknadssektorerna i respektive länder men också fackförbundens invandringsstrategier. Hur förhåller sig fackförbund inom olika arbetsmarknadssektorer till invandring? Kan skillnaderna i de olika fackförbundens förhållningssätt och reaktioner förklaras som en följd av att migrationsfrågorna ser väldigt olika ut inom de olika sektorerna på arbetsmarknaden? Eller är det egentligen de nationella skillnaderna som bäst förklarar fackförbundens olika reaktioner till migration och migranter? Enligt Alho är det meningsfullt att jämföra Finland, Irland och Portugal för alla är små länder som blivit invandringsländer i större skala relativt sent. De tre länderna har traditionellt varit emigrationsländer.
Begreppet invandrare är också problematiskt eftersom kategoriseringar och statistik kan göras på väldigt olika sätt. Är det modersmål, nationalitet eller var man är född som definierar om man är migrant eller nyfinländare som ibland också används?
Reglerade branscher versus icke reglerade
Enligt Alho finns det till exempel inte stora ideologiska skillnader mellan de inhemska fackförbunden.
”Invandringen inom olika branscher på arbetsmarknaden ser dock väldigt annorlunda ut beroende på sektorn. Ta till exempel arbetstagare inom sjukvården som är rätt mobila i ett globalt perspektiv”, konstaterar Alho.
Därför har Alho valt att fokusera på rätt olika branscher; hotell- och restaurangbranschen samt städbranschen som representeras av Servicefacket PAM och sjukvårdsbranschen som TEHY representerar på hemmaplan.
”Servicebranschen är intressant av den orsaken för invandrarna är överrepresenterade bland arbetskraften inom denna bransch medan själva branschen är mindre reglerad. Inom reglerade branscher som till exempel sjukvården, har det visat sig att det lättare att rekrytera fackförbundsmedlemmar. Kollektivavtal förekommer inom alla dessa branscher i Finland, men städbranschen är svårare att kontrollera för såväl myndigheter som fackförbund. Därför varierar fackförbundens utgångspunkter i migrationsfrågorna likaså”, resonerar Alho.
”Språkkravet som existerar inom sjukvårdsbranschen fungerar dock en spärr för att komma in på den finska arbetsmarknaden. Det hindrar delvis en storskalig invandring av sjukvårdspersonal till Finland. I Irland räcker det med att tala engelska, och därmed är det lättare att ta sig in på arbetsmarknaderna från andra länder. Finska arbetsmarknaden är på så sätt mer uteslutande på grund av språkkraven”.
Språkkraven är inte lika hårda inom hotell- och restaurangbranschen eller städbranschen. Det bra att ha baskunskaper, men det är inte alltid en förutsättning för att utföra jobbet enligt Alho. Kundservicejobb är däremot en annan femma.
Avigsidor som fackförbunden vill tackla
Lönedumpning är en avigsida som också sticker ut bland annat inom restaurangbranschen. Med lönedumpning avses i allmänhet att arbetstagaren får lägre lön än minimilönen angivet i kollektivavtalet. Det här är något som invandrare är mera utsatta för, vilket också framgick i de intervjuer Alho gjorde inför sin doktorsavhandling år 2015.
”I vissa fall handlar det om att arbetstagaren inte känner till sina rättigheter, men ofta är de medvetna om vad de borde få, men de är i en såpass svag förhandlingsposition att de inte vågar kräva mera för att de är beroende av arbetsplatsen. Kommer man från ett land utanför EU och blir av med sitt jobb är man tvungen att hitta ett nytt inom en utsatt tid annars kan det bli problem med uppehållstillståndet, så invandringspolitiken inverkar i dylika fall”, menar Alho.
Liknande problem finns inte inom sjukvårdsbranschen i och med att den är reglerad och den offentliga sektorn är stark, medan den privata sektorn är mera splittrad med otaliga arbetsgivare. Dock minns säkert mången sjukskötarrekryteringarna från Filippinerna som skedde via rekryteringsbolag som inte fungerade så etiskt som de borde ha gjort. Enligt Alho handlade det inte om någon storskalig invandring om man jämför med till exempel byggbranschen inom vilken situationen är helt en annan och där arbetstagarna är mycket mobila över statsgränserna.
”De hårda kraven på att göra ekonomisk vinst och effektivera som råder inom servicebranscherna gör inte saken lättare. Ofta ser man bara på priset i upphandlingarna och då är det den som är billig och beredd att erbjuda tjänster till lägsta möjliga pris som ofta vinner kontrakten. Då finns risker för att arbetsgivare drar nytta av dem som är i svagaste positionen, invandrare som inte har alternativ. Det handlar alltså om ett strukturellt problem i samhället ”.
Det allmänna arbetsmarknadsläget har också ett finger med i spelet enligt Alho. Då det går bättre i ekonomin och det finns mera arbetsplatser, då är det lättare att lyfta fram problem på arbetsplatserna utan att vara rädd för konsekvenser. Under högkonjunkturer är arbetstagarnas position starkare över lag i och med att det finns alternativa jobb. Bild: Liisa Takala.
Många saker är bra på de nordiska arbetsmarknaderna och fungerar i genomsnitt bra, men det finns utmaningar. Alho sticker inte under stol med att det finns människor som existerar på arbetsmarknaden i marginalen och med tredje världens arbetsvillkor. Han talar om den tredje arbetsmarknaden som uppkom i Finland i samband med flyktingvågen år 2015, då många av dem som inte fick asyl gick under jorden.
”Många papperslösa var tvungna att ta emot jobb med mycket dåliga villkor eftersom de är helt utanför det offentliga och därmed också praktiskt taget utanför fackförbundens räckhåll.”
I takt med att antalet invandrare ökar i Finland så ökar även fackförbundens medlemskår. Alho framhåller att invandrarna dock är underrepresenterade bland fackanslutna inom servicebranscherna. Sagt det så har antalet medlemmar med utländsk härkomst vuxit snabbt inom PAM, som i dag har omkring 11 500 medlemmar med invandrarbakgrund.
PAM som förbund stöder inte speciallösningar för invandrare, hävdar Alho när han studerat olika förbundens strategier. Ett exempel som han nämner är fackavdelningar för invandrare som Byggnadsförbundet gått in för men inte PAM.
Invandringspolitikens inverkan
Invandringsfientliga och rasistiska röster är i dag starkare än tidigare. Invandringsfientliga diskussioner på bland annat sociala medier fick ny drivkraft av den så kallade flyktingvågen 2015.
”Jag ser inte att den finska regeringen skulle ha tagit starkt avstånd till den typen av rasism som florerat i offentligheten”, dryftar han.
Läget har gjort att många offentliga aktörer har blivit mer försiktiga i sina uttalanden, medan andra aktörer har gjort politik av invandrarfrågan.
”Fackförbunden har nolltolerans mot rasism. Men vad betyder det konkret och har förbunden en strategi för att behandla rasism”, frågar sig Alho.
Det uppstår förändringar i samhället med jämna mellanrum och migration är bara en av dem enligt Alho. Fackförbunden har genomgått mycket större utmaningar om man blickar till historien.
”Det är fel att stirra på migration som ett enskilt fenomen utan att se på bakomliggande faktorer. Mycket handlar det om att det sker strukturella förändringar på arbetsmarknaderna eller att fackförbundens roll försvagas i vissa länder. Det är också då arbetsvillkoren försvagas som också invandrarna kommer in”.
”Jag anser att man inte kan påstå att arbetsmarknaderna har blivit sämre på grund av invandringen i Finland. Tvärtom är invandrarnas insats viktig på arbetsmarknaden och i samhället. Vi har på många sätt en kontrollerad och reglerad arbetsmarknad. Likaså är andelen arbetstagare med kortvariga jobb rätt låg i internationella jämförelser. Vi i genomsnitt en bra arbetsmarknad och facken har resurser globalt sett.”
Enligt Alho är invandring en förutsättning för att upprätthålla välfärdsstaten, för att det behövs nya människor på arbetsmarknaderna och i samhället. Likaså har invandring hjälpt till att bygga upp ekonomin i vissa länder. Han påminner om att även finländare har varit immigranter till exempel i Nordamerika i tiden och att finnarna är bara en grupp som bidragit till välfärden i Sverige.
”Jag skulle hellre se det positiva med invandring, men jag hävdar inte att det är oproblematiskt. Mycket beror på attityderna i mottagarlandet och dess ekonomiska situation. Men att bygga murar och stänga gränser fungerar inte och det leder till mera problem såsom odokumenterad invandring. Utmaningarna för att lösa invandringsfrågan är dock inte oöverkomliga”, säger Alho.
Arbetsmarknader under luppen:
Finland
- Omkring 80 fackförbund med cirka 2 miljoner medlemmar
- Organiseringsgrad ca. 65 %
Irland
- Omkring 50 fackförbund med cirka 0,8 miljoner medlemmar
- Organiseringsgrad ca. 30 %
Portugal
- Omkring 400 fackförbund med cirka 0,7 miljoner medlemmar
- Organiseringsgrad ca. 20 %
Källa: Rolle Alho.
Fackförbundet och den tredje arbetsmarknaden: ”Invandring är en svår term och betyder olika saker. Det faktum att det i Finland finns personer med utländsk härkomst som flyttat hit annanstans ifrån eller t.ex. andra generationens invandrare i arbetslivet eller i samhället i övrigt, innebär också att de är mer utsatta för att bli utnyttjade i arbetslivet. Detta kan ofta bero på att de inte har tillräcklig kännedom om arbetslivets regler. Av den anledningen finns det god motivering till varför invandrare, i all sin mångfald, borde behandlas som en egen grupp. Det allra viktigaste, med vilket förbundet kan trygga eller bidra till en schyst och rättvis arbetsmarknad även för invandrare, är att upprätthålla en god basnivå på arbetsmarknaden för alla. Förbundets roll är att se till att arbetsgivarna inte kan utöva maktmissbruk och att kollektivavtal och lagar följs över hela linjen, samt att lönerna hålls på en nivå som tryggar försörjningen. Det utgör också invandrarnas bästa trygghet. Till vårt grundläggande arbete hör att upprätthålla en arbetsmarknadsstruktur av hög kvalitet. Det är också motiverat att förbundet gör särskilda satsningar på tjänster för invandrare”.
Papperslösa. ”Det finns uppskattningsvis ungefär 3 000–10 000 papperslösa i Finland för närvarande och deras antal växer. Det är självklart att vi som samhälleligt ansvarsfulla aktörer och med intresse för att upprätthålla en arbetsmarknad som kvalitetsmässigt är på en god basnivå bör notera detta. Servicefacket PAM deltar i FFC:s anställningsrådgivningstjänst för invandrare, dit vem som helst kan ringa och få avgiftsfri hjälp.”
Egen fackavdelning eller öppen för alla: ”Inom PAM utgår man ifrån att en integration av personer med invandrarbakgrund i PAM:s verksamhet och sporrandet av dem att bli aktiva – och att få med ett allt större antal aktiva med invandrarbakgrund – bäst fungerar inklusivt och inte genom att bunta ihop invandrarna till en egen grupp. Det skulle inte fungera, utan isolera dem bara ännu mera. Vi borde ha en mellanmodell, eftersom det bland PAM:s medlemmar talas över 60 språk och det inte är någon självklarhet att t.ex. estländare och kineser trivs tillsammans. Det som PAM behöver är en kanal med lägre tröskel för att komma med i förbundets verksamhet och där man sedan indelar medlemmarna i olika fackavdelningar. Endast fem procent av PAM:s medlemmar har invandrarbakgrund, och det är klart en underprestation.”
Mikko Laakkonen, utbildningspolitisk expert hos PAM
Medlem eller inte: ”Regionkontoret har ordnat olika evenemang tillsammans med invandrarorganisationerna – en del i samarbete med JHL, en del på egen hand – dit organisationerna har bjudit in egna medlemmar för att diskutera arbetslivsärenden. PAM:s funktionär har svarat på frågor och gett råd, samtidigt som det funnits en möjlighet att ansluta sig som medlem. Dylika evenemang har ordnats bland annat med Tuglas-sällskapet, som är en vänskapsförening mellan Finland och Estland, men även med de finländska vänskapsföreningarna med Filippinerna och Ghana. Avsikten är att fortsätta evenemangen, eftersom erfarenheterna varit goda. Det kommer också invandrargrupper från läroanstalterna till oss på besök, och likaså besöker vi dem i skolorna. Ungdomarna är inte nödvändigtvis ännu i arbetslivet, men får grundläggande information för framtida behov.
Ibland får vi begäran om tjänstehjälp från polisen då man misstänker människohandel. I sådana situationer har regionkontoret gett handräckning och varit med och räknat lönefordringar samt även som vittne i rättegångar. Cirka hälften av de tvistemål som behandlas på Helsingfors och Nylands regionkontor inkluderar personer med invandrarbakgrund och många invandrare besöker oss på kontoret. Vi erbjuder också utbildning i finska språket för medlemmar med invandrarbakgrund.”
Nolltolerans mot rasism: ”För oss är nolltolerans vardag, uttryckligen på grund av att största delen av dem som besöker oss är invandrare. De sköter gärna sina ärenden personligen och förhoppningsvis syns vår nolltolerans också utåt. Vi godkänner inte någon som helst form av rasism, och sådant tänkande utgör inte en del av vår arbetsgemenskap eller våra servicehändelser”.
Johanna Sparf, regionchef vid Helsingfors och Nylands regionkontor
uutisen-teksti: Marie Sandberg-Chibani