FFC ersatte aktivitetsmodellen med en modell för att uppmuntra sysselsättning
Egezona Kllokoqi-Bublaku är PAM:s socialpolitiska expert. Hon anser att FFC:s modell är bra.
FFC presenterar en modell för att uppmuntra sysselsättning. Det innebär en förenkling av arbetslöshetsskyddet och en utökning av tjänsterna till arbetslösa. Aktivitetsmodellen skulle upphöra. PAM:s socialpolitiska expert Egezona Kllokoqi-Bublaku ger grönt ljus till förslagen.
FFC:s modell för att uppmuntra sysselsättning
- Bort med aktivitetsmodellen, fler tjänster som tar hänsyn till de arbetslösas behov.
- Kortare och tydligare karenser.
- Trygghet för korttidsanställda genom att arbetsvillkoret och den anpassade dagpenningen endast fastställs enligt inkomsterna och inte enligt arbetstid och inkomster på det sätt som sker idag.
- Löntagaren kan försäkra sig mot arbetslöshet samt mot de kombinerade effekterna av löntagar- och företagarinkomster.
- Arbetsvillkoret är sex månader, men fastställs enligt inkomster och inte arbetstid.
- Självriskdagarna i början av arbetslösheten försvinner.
- Det räcker med två förmåner: utkomstskydd och grundskydd.
FFC kom på torsdagen med ett förslag på en genomgående förändring av tjänsterna för arbetslösa. Enligt FFC:s direktör Saana Siekkinen har arbetslöshetsskyddet blivit för komplicerat för arbetslösa. Med modellen vill man underlätta för korttidsarbetslösa. Det centrala är att ge upp aktivitetsmodellen och bestraffningarna av arbetslösa, det vill säga att minska och förtydliga karensen. Enligt FFC innebär modellen att man litar på den arbetslösa, men samtidigt uppmuntrar jobbsökande.
Aktivitetsmodellen, som har tillämpats under ett drygt år, har enligt Siekkinen visat sig vara byråkratisk och komplicerad. I aktivitetsmodellen förlorar den arbetslösa knappt 5 procent av arbetslöshetsskyddet om hen inte visar på tillräcklig aktivitet under en tremånadersperiod. I FFC:s enkät var det endast 30 procent av de arbetslösa som kunde uppfylla aktivitetskravet, det vill säga som inte fick sitt arbetslöshetsskydd sänkt.
Enligt Siekkinen har aktivitetsmodellen visat att det finns alltför få tjänster för arbetslösa.
Kortare och tydligare karenser
I FFC:s modell är karenserna korta och tydliga och de blir längre vid upprepad försummelse. Första gången kommer det bara en varning. Den arbetslösa kan även undvika sanktioner genom att rätta till felet.
"Den nuvarande karensen på 60 dagar för att man inte genomför sysselsättningsplanen, är ett ganska hårt straff", säger Siekkinen.
Hur uppmuntrar FFC:s modell till arbete? Enligt Siekkinen bör antalet tjänster för arbetslösa utökas enligt Sveriges och Danmarks modell. Man träffar den arbetslösa direkt i början av arbetslösheten och ringer inte bara upp personen på telefon. Mötena upprepas med tre månaders intervaller, vilket i sig håller arbetssökandet uppe.
Samtidigt skulle själva hanteringen av bidrag ske snabbare på digital väg. Istället för att den arbetslösa eller korttidsanställda ska skicka en massa intyg till a-kassan och arbets- och näringsbyrån undviker man pappersexercis genom att i fortsättningen få uppgifterna från inkomstregistret.
”Av den anledningen vill vi att man snarast använder inkomstregistret till fullo”, säger Siekkinen.
För att underlätta för korttidsanställdas försörjning föreslår FFC att den anpassade dagpenningen ska förändras bland annat genom att man slopar granskningen av arbetstiden. Anpassad dagpenning skulle då fastställas enligt verkliga inkomster och inte längre enligt arbetstid och inkomster.
Fördel för dem som har nollavtal
PAM:s socialpolitiska expert Egezona Kllokoqi-Bublaku stödjer förslaget. Enligt henne behövs det en omfattande reformering av tjänsterna för arbetslösa, som innebär att man erkänner arbetslösa som individer som har olika behov.
Siffror
Sysselsättningsläget har förbättrats. Trots det var det 322 800 personer som fick arbetslöshetsdagpenning i november förra året.
Antalet mottagare av anpassad dagpenning i Finland var cirka 168 000 år 2017. (FPA)
Finland investerar 0,15 procent av BNP i arbetskraftsservice (2016, OECD). Det är betydligt mindre än Danmark och Sverige.
En gradering och minskning av karensen skulle enligt Kllokoqi-Bublaku göra det mänskligare för exempelvis dem som har nollavtal.
”Just nu får de som har nollavtal orimliga karenser när de nekar till ett arbete de erbjuds av exempelvis familjeskäl.”
Dessutom skulle de som arbetar oregelbundet och mindre än 18 timmar i veckan få en bättre position i och med ändringen av arbetsvillkoret, då de skulle ha möjlighet att få anpassad dagpenning. Hon tycker också att det är bra att man slopar granskningen av arbetstiden i den anpassade dagpenningen och övergår till en granskning av inkomsterna.
Något som enligt Kllokoqi-Bublaku även skulle vara välkommet för arbetstagare inom plattformsekonomin är att FFC:s modell skulle förtydliga gränslandet mellan löntagare och företagare betydligt.
Modellen med självständigt sökande av arbete, det vill säga den så kallade aktivitetsmodellen nummer två, är just nu under beredning av tre parter.