Förtroendevalda på PAM navigerar mellan rädsla och hopp
I sin doktorsavhandling har ped.mag. Ville Kainulainen valt att använda det könsneutrala ordet förtroendevald. Anställda i förtroendeuppdrag på arbetsplatsen kallar han för företrädare för anställda.
Det finns skillnader mellan olika sektorer och skillnader mellan förtroendevaldas möjligheter att verka i sitt uppdrag. Inom servicesektorer finns det ett brett spektrum av olika typer av anställningar, vilket gör intressebevakningen mer splittrad.
Detta framgår av Ville Kainulainens färska doktorsavhandling som granskas imorgon och handlar om förtroendevaldas förutsättningar att utöva sitt uppdrag.
Även om det talas mycket om fackföreningsrörelsen, dess makt och att öka betydelsen av lokala förhandlingar, är det ändå ganska lite vi vet om intressebevakning på arbetsplatsnivå, alltså hur förtroendevalda sköter sitt uppdrag gentemot anställda.
Det var i alla fall Ville Kainulainens tanke för knappt 10 år sedan när han började skriva på sin avhandling om PAM:s förtroendevalda som företräder anställda inom den privata servicebranschen. För honom var det viktigt att ta reda på särdragen i de olika sektorerna och hur de påverkar förtroendevaldas möjligheter att företräda de anställda.
Avhandlingen bär titeln ”Ay-aktiivien uusi arki? Ammatillisen edunvalvonnan muuttuvat käytännöt matalapalkkaisella ja naisvaltaisella yksityisellä palvelusektorilla” (Ny vardag för de fackligt aktiva? Facklig intressebevakning i förändring inom den lågavlönade och kvinnodominerade privata servicesektorn).
Märkbar mångfald
Mångfald är något som kännetecknar de privata servicebranscherna. Anställda inom sektorn är i olika åldrar och andelen invandrare är stor. Ofta vet anställda väldigt lite om facklig verksamhet, förtroendemännen eller fackligt medlemskap.
”För att en förtroendeman ska kunna berätta om dessa behövs det personlig kontakt. Dilemmat är att det ofta är svårt att nå ut till de som jobbar inom dessa branscher”, säger Kainulainen.
Enligt Kainulainen finns det flera skäl till det. Det finns företag med många små enheter, och förtroendemannen har kanske hand om endast en viss region. Dessutom är variationen av arbetstids- och anställningsformer stor. Det kan finnas en enhet som rent fysiskt ligger långt från förtroendemannen och där det finns anställda som arbetar deltid och har bara kvällsskift.
”Dessa personer får kanske aldrig möjlighet att träffa en förtroendeman om hen har ett mycket stort område att ta hand om.”
Kainulainen konstaterar att om det finns många små arbetsplatser, är det ett stort uppdrag för förtroendemannen att hänga med i vad som händer på olika håll. Då ökar betydelsen av lokala och arbetsplatsspecifika förtroendemän och kontaktpersoner. Även bekanta anställda på arbetsplatsen spelar en viktig roll.
Rädslan kan göra en tyst
Anställda inom servicesektorn befinner sig i mycket olika situationer, till exempel när det gäller arbetets betydelse, anställningsförhållandets typ eller anknytningen till arbetslivet.
”En anställd kan vara redo att byta jobb så fort problem uppstår. Det ökar inte viljan att organisera sig.”
Enligt Kainulainen kan mångfalden också bidra till att anställda har motstridiga intressen och det kan vara svårt att hitta en intressebevakningsfråga som förenar alla.
”En förtroendevald lyckas inte samla arbetsgemenskapen så att man börjar driva gemensamma intressen. Och när osäkerhet sedan uppstår, är man ganska ensam om att uppleva den”, förklarar Kainulainen.
Också förtroendemannen kan känna sig ensam i sin position. En del anställda upplever rädsla, och samtidigt kan andra ha stora förväntningar för förtroendemannen.
”Vissa kan vara rädda för att de kommer att få sämre arbetstider eller att arbetsgivaren på annat sätt vill ’hämnas’ om de upplevs som besvärliga. I värsta fall kan förtroendemannen få anonyma samtal om problem där man uppmanar förtroendemannen att ta itu med saken samtidigt som personen vill förbli anonym.”
”Det är ju omöjligt att göra något åt saken om man inte ens vet vem man ska företräda.”
Kollektivavtal viktiga
I sin avhandling behandlar Kainulainen inte i sig lokala avtal och förhandlingar. Av materialet framgår dock att kollektivavtal som garanterar minimivillkoren anses vara mycket viktiga.
”Kollektivavtal säkrar förhandlingspositionen och minimivillkoren i låglönesektorer där arbetstagarnas individuella eller lokala förhandlingsposition inte är särskilt stark. Om det inte fanns kollektivavtal, skulle arbetslivet allt mer likna ett vilda western. För många anställda kunde situationen vara värre än det är nu.”
Kainulainen anser att en viktig uppgift för fackförbunden är att ta hand om sina förtroendevaldas verksamhetsförutsättningar och se till att de inte känner sig ensamma i sitt uppdrag. Han anser att organiseringsarbetet som PAM inlett på arbetsplatserna är en intressant öppning och bidrar till att stärka intressebevakningen.
”Det är väsentligt med tanke på facklig verksamhet att man har kontakt till arbetsplatserna. När det gäller PAM, är det särskilt viktigt att komma i kontakt med potentiella medlemmar.”
Läs mera om doktorsavhandlingen Ay-aktiivien uusi arki? Ammatillisen edunvalvonnan muuttuvat käytännöt matalapalkkaisella ja naisvaltaisella yksityisellä palvelusektorilla.