”Förverkligandet av jämlikheten angår alla”

"I egenskap av förtroendeman, arbetarskyddsfullmäktig och nu som ordförande för en fackavdelning har jag redan i årtionden följt med hur jämlikheten och ställningen för sexuella minoriteter och könsminoriteter har förbättrats i arbetslivet. Den allmänna attitydförändringen i samhället återspeglas också på arbetsplatserna. Ändå finns det mycket kvar att göra. Trots att atmosfären och spelreglerna är i skick i vissa arbetsgemenskaper, finns det ännu exempel på motsatsen. 

Problemen på arbetsplatserna kan ta sig uttryck i direkt diskriminering och mobbning. Det är till exempel fortfarande inte helt ovanligt att ett tidsbundet anställningsförhållande inte förlängs på grund av arbetstagarens sexuella läggning eller könsidentitet. Å andra sidan är det många som döljer sin läggning på arbetsplatsen av rädsla för obehagliga konsekvenser. Det är psykiskt tungt att upprätthålla olika roller och förneka en del av sig själv. 

Det mest effektiva sättet att ingripa i mobbnings- eller diskrimineringsfall är vanligtvis att föra saken vidare till chefen för att reda ut och lösa situationen tillsammans. Då jag fungerade som arbetarskyddsfullmäktig märkte jag emellertid att ytterst få personer som upplevt mobbning eller diskriminering ville reda ut hur de blivit bemötta. Många ville bara ventilera sina känslor med mig. I sådana fall kunde jag bara tala om problem på arbetsplatsen på ett generellt plan. 

Hela arbetsgemenskapen ansvarar för jämlikheten. Arbetsgivaren, cheferna och förtroendepersonerna har ett särskilt ansvar för att lyfta frågan och utforma spelreglerna i arbetsgemenskapen. Det är också deras skyldighet att ingripa i eventuella problem. Man får dock inte glömma att var och en är ansvarig för atmosfären på arbetsplatsen och för att jämlikheten ska förverkligas. Var och en kan fundera över om man välkomnar alla på samma sätt till arbetsgemenskapens kvällstillställningar eller om ens egen humor oavsiktligt kan såra andra. 

Temat för Pride i år är joy and riot, det vill säga glädje och uppror. Jag tycker att båda passar också i arbetslivet. Precis alla borde glatt kunna vara sig själv, också på arbetsplatsen. Å andra sidan behövs också en anda av välvilligt uppror och mod då man upptäcker problem i sin arbetsgemenskap."