”Hur ska pengarna räcka?”
Bakom disken i R-kiosken känner och hör man vad Tammerforsborna tänker. Johanna Visulaaka anser att priserna på tjänster fortsätter att stiga. Som värst kan det sätta stopp för möjligheterna till en hobby.
Nio år. Så länge har Johanna Visulaaka, 36, arbetat i samma R-kiosk i Tammerfors. R-kiosken blev bekant som arbetsplats redan tidigare i Tavastehus, men i och med parförhållandet blev det aktuellt med en flytt till Tammerfors. Det gick lätt att göra en intern förflyttning till en kiosk inom samma kedja på den nya orten.
”Det gick lättare att flytta då man hade en arbetsplats, det var en fördel”, berättar Visulaaka.
”Jag började först som försäljare och nu är jag chef. Jag har längst erfarenhet och därmed vet jag vilka produkter som går åt i vår kiosk och vilka som inte gör det. Jag ansvarar för beställningarna och för att produkterna räcker till”, berättar Visulaaka.
Hon har arbetat inom handeln i 15 år, varav 12 år i R-kiosker.
”Kundarbete är min grej, eftersom jag gillar att babbla. Det bästa med kiosken är kunderna och våra anställda. Med dem blir det mer prat. En del är riktigt goda bekanta och de kan ibland också fråga hur det står till med mitt barn”, berättar Visulaaka leende.
Idag är tanken att vi ska tala med Visulaaka om hur den egna hemstaden Tammerfors med sina tjänster ter sig för invånarna.
Rösträtten i flitig användning
Visulaaka bor med sin familj i ett flervåningshus i stadsdelen Amuri alldeles i närheten av Tammerfors centrum. Hon promenerar till arbetet nära järnvägsstationen på andra sidan staden.
Kollektivtrafik använder hon sällan. Då man rör sig till fots fäster man mer uppmärksamhet vid underhållet av gatorna. Kommunerna ansvarar till stor del för både kollektivtrafiken och gatuunderhållet.
”På vårarna kunde avlägsnandet av sandningsgruset vara mer effektivt. Jag är allergiker och ibland undrar jag varför man inte städar gatorna snabbare?”
Enligt Visulaaka är Tammerfors en riktigt trevlig hemstad, särskilt på sommaren. Hon är nöjd med de närliggande motions- och grönområdena och eftersom hon har familj uppskattar hon de högklassiga lekparkerna. Vid kulturevenemangen som ordnas i centrum kan man tillbringa tid med att promenera och titta sig omkring.
"Jag använder gärna valmaskiner och jämför kandidaternas svar med mina egna."
Kommunalvalet ordnas i april. Det sägs att det är det viktigaste valet med tanke på vardagen. Då det är fråga om utbildning eller daghem, kulturverksamhet, bibliotek eller stadsplanering, så är det kommunerna som ansvarar för den verksamheten.
Johanna Visulaaka berättar att hon alltid har röstat – i alla val. Så tänker hon även göra nu.
”Numera tittar jag mer än tidigare på vilka värderingar kandidaten står för. Jag använder gärna valmaskiner och jämför kandidaternas svar med mina egna.”
Priset spelar roll i fråga om hobbyer
Kommunerna bestämmer själva om flera service- och kundavgifter. De känns ofta i familjen Visulaakas plånbok. Familjens gemensamma hobby är simning. Den närmaste simhallen ligger faktiskt bara 100 meter från deras hem.
För att simningen ska bli billigare för familjen köper de biljetten med resekortet för kollektivtrafiken. Då sjunker priset på en simbiljett för en vuxen från 7,20 euro till 5,50 euro.
”Simning är dyrt. Dessutom tycker jag det är konstigt att man ska behöva betala för ett litet barn. Gränsen kunde gå vid skolåldern”, säger hon.
”För många påverkas möjligheterna till hobbyer av hur mycket man tvingas betala för dem. Det känns som om priserna stiger hela tiden. Det kan vara avgörande för många.
Till Johanna Visulaakas hobbyer hör stickning, läsning och joggingturer. Barnet går på gymnastik en gång i veckan.
”Då vi har tittat på olika hobbyer, har vi jämfört priser. Det finns skillnader i dem. Det känns som om priset för en hobby blir högre ju närmare centrum den är.”
Arbete i skift en utmaning för barnets vård
120 euro är summan som varje månad går till vårdavgifterna för sexåriga Enni. Enni, som går i förskolan, behöver vård 3–4,5 timmar per dag. Daghemsvården behövs på morgnarna före förskolan och på eftermiddagarna efter förskolan.
Johanna Visulaaka arbetar fyra dagar i veckan. Hon har inga regelbundna lediga dagar. Sedan hon återgick till arbetet efter dotterns födelse har hon i regel gjort morgonskift. Det passar familjen bäst.
Under årens lopp har hon kunnat avtala om arbetsturerna med cheferna. Vid behov har sambon hunnit hem från sitt jobb för att sköta barnet då Visulaaka har haft kvällstur.
”Vi har lyckats ordna saker och ting så att Enni har varit i deltidsvård och det har bara varit 10 vårddagar i månaden. Det har också gett oss lite inbesparingar, för vårdavgifterna har ändå alltid varit i den högsta avgiftsklassen.”
Visulaaka har märkt att daghemmen i Tammerfors är fulla och att det inte finns tillräckligt av dem i centrum. Då dottern började i daghemmet, fick familjen inte genast den vårdplats de ville ha, utan det lyckades via omflyttning.
”Skiftesdagvård är inte heller lätt att få. Jag vet inte hur det skulle ha gått för oss om Enni hade behövt vård också under kvällar och veckoslut”, funderar Visulaaka i efterskott.
Nästa höst börjar Enni skolan. I Tammerfors har man beslutat att första- och andraklassister kan beviljas en plats i morgon- och eftermiddagsverksamheten om det finns en nödvändig orsak till detta.
”På grund av våra arbetsturer behöver vi vård för Enni redan från och med klockan 7 på morgnarna. Nu väntar vi på svar om hur det ska skötas när Enni börjar skolan.”
Borde vara lättare att få komma till läkare
20,25 är kommunalskatteprocenten i Tammerfors. Det betalas från förvärvsinkomsterna och andelen kommunalskatt stiger då inkomsterna blir högre.
Visulaaka funderar ett ögonblick när hon tänker på vad hon upplever att hon får igen för de skatter hon betalar.
”Man behöver inte betala för skolan och förskolan. Det är bra. Också rådgivningstjänsterna är avgiftsfria, liksom hälso- och sjukvårdstjänsterna och tandläkartjänsterna för ett litet barn. Det ger tillbaka.”
Hur är det med hälso- och sjukvårdstjänsterna för vuxna, hurdana erfarenheter har Tammerforsbon av dem?
”Vi bytte från vår närliggande hälsovårdscentral till en annan. Den hälsovårdscentral vi hörde till enligt vår adress var dålig, och vi fick inte den service vi önskade. Min man har företagshälsovård, men det har inte jag, så jag måste vid behov skaffa ett intyg över sjukledighet från hälsovårdscentralen för arbetsgivaren. I de situationerna har jag enkelt fått ärendena skötta. Tröskeln att uppsöka läkare bara för en förkylning är ändå hög.”
Johanna Visulaaka tycker att det är viktigt att de som betalar för servicen också får högklassig service.
”Och man borde också se till att pengarna räcker. Personligen hoppas jag att kommunalvalskandidaterna berättar vad de vore villiga att göra och vilka tjänster de skulle erbjuda till exempel de mindre bemedlade.”
Kommunalvalet ordnas i april. Läs mer om kommunalvalet här.
Johanna Visulaaka
Ålder: 36
Arbete: Chef i R-kiosken
Boningsort: Tammerfors
Familj: Sambo och en 6-årig dotter
Hobbyer: stickning, läsning och promenader