Ingen kallelse till intervju – Sirpa Airaksinen ville inte längre vänta utan ändrade på sin jobbsökning
I mars ifjol sköt antalet arbetslösa arbetssökande i höjden på grund av coronan, och siffrorna är fortfarande höga. Sirpa Airaksinen, som vid 54 års ålder förlorade sitt caféjobb, tappade inte tron på att hon skulle hitta ett nytt jobb.
Sirpa Airaksinens arbete som uthyrd arbetstagare i caféerna vid Tammerfors sjukhus tog slut i mars ifjol. Då stängdes restaurangerna och caféerna på grund av coronarestriktionerna, precis som nu, ett år senare. Hon var 54 år och hade hunnit arbeta där i 7–8 månader.
”Tyvärr fick ingen av oss uthyrda arbetstagare fortsätta där”, berättar Airaksinen.
Airaksinen anmälde sig till arbets- och näringsbyrån som arbetslös arbetssökande. Hon var inte ensam. I mars 2020 var de arbetslösa arbetssökandes antal i Finland i kraftig ökning, då folk permitterades och blev uppsagda.
Ett stort fall ner till grunddagpenning
Arbets- och näringsministeriet ANM:s arbetsförhållandebarometer redde ut finländarnas tro på sina möjligheter att hitta sysselsättning ifall de skulle bli arbetslösa. Tron på att hitta ett jobb sjönk något under coronaåret 2020 i jämförelse med föregående år, men särskilt bland de äldre rådde osäkerhet.
Airaksinen hade samlat på sig livserfarenhet, men det var inte helt lätt att börja leta efter arbete på den bättre sidan av medelåldern.
”Man kan bli förtvivlad då man söker jobb, men jag har alltid trott på mig själv”, funderar Airaksinen.
Airaksinen bor i Birkaland. I området fanns då och finns fortfarande ett överskott på arbetare inom restaurang- och storhushållsbranschen, berättar ANM:s yrkesbarometer för sin del.
”En otrevlig tid för restaurangbranschen i hela landet!” utbrister Airaksinen.
Också för dottern, som bor på annat håll i Finland, minskade arbetet på baren där hon jobbade och sedan blev hon helt och hållet permitterad. Nu i början av året överfördes dottern från inkomstrelaterad dagpenning till FPA:s grunddagpenning. Själv hade Airaksinen otur med utkomstskyddet, eftersom arbetsvillkoret som krävs för att få inkomstrelaterad dagpenning för hennes del blev ouppfyllt med mycket liten marginal. Det var mycket förargligt.
”Att gå från löntagare till grunddagpenning var ett stort fall.”
Hon beslöt sig för att andas ut och funderade också på om hon med tanke på sina hälsoproblem ens vågade arbeta med kundservice på grund av smittorisken. Men det var just arbete tillsammans med människor som mest intresserade denna före detta frisersalongsföretagare.
”Sommaren höll jag ledigt, men sedan kände jag att jag måste hitta på något.”
”Inte är det så hävt att vara hemma som man tror. Man känner sig ensam och blir frustrerad då man är inom fyra väggar. På jobbet ser man folk, det är ändå annorlunda”, säger Airaksinen på sitt raka sätt. Hon har tre vuxna barn och bor tillsammans med sin hund i Kangasala.
Slut med fokus på åldern
Airaksinen skickade inte hundratals arbetsansökningar, utan en i gången, men möttes alltid av tystnad. Hon fick inte ens det korta meddelandet ”tack, men nej tack”.
Även under pandemin har man talat om bristen på arbetskraft då befolkningen åldras, men Airaksinen upplever att hon stött på åldersrasism. När de yngre caféarbetarna verkade ha lättare att få tag på ett nytt jobb, lade hon i en ny växel. Nu skulle hon sluta fokusera på sin ålder i onödan:
”Jag lämnade helt kallt bort födelseåret i mina ansökningar. Jag bifogade bara en bild och tänkte att de kan titta på den och se om ansiktet behagar.”
Och slutligen fick hon en kallelse till en arbetsintervju i Tavastkyro.
Airaksinens egen aktivitet var dock avgörande för att hon i början av augusti började på ett nytt fast arbete, dock inte i Tavastkyro utan i Tammerfors.
Hon höll på att köra hemåt från arbetsintervjun i Tavastkyro då hon beslöt sig för att ta en sväng via en annan arbetsplats, dit hon inte ens hade skickat in en ansökan. Hon visste att Kaukajärven Sauna letade efter en kioskförsäljare.
”Jag ringde på vägen och frågade om jag får titta in. Jag tänkte att jag inte har något att förlora på det.”
”Jag träffade en som var anställd i bastun, och vi kom väldigt bra överens. Jag skickade ännu in en ansökan i efterskott, eftersom den här Mari sa att hon inte är ensam om att bestämma.”
Hon hade också fått jobbet i Tavastkyro, men arbetsvägen hade blivit onödigt lång. Kaukajärven Sauna i Tammerfors är på passligt avstånd från Kangasala.
”Det kändes som en lottovinst att få ett jobb. Var hittar en i min ålder ett fast heltidsjobb bara genom att visa ansiktet?”
Airaksinen undrar om hon ens skulle ha sökt sig bort från hyresarbetet om inte coronan hade tvingat henne till det. Coronan kastar dock fortfarande en skugga över arbetet. Man har utfärdat permitteringsvarsel för den händelse att de allmänna basturna tvingas stänga tillfälligt.
”Vi tar en vecka i taget.”
Utkomstskyddet för arbetslösa bör inte försämras
I budgetförhandlingarna i april förväntas landets regering föreslå metoder för att öka sysselsättningen – kanske även genom att försämra utkomstskyddet för arbetslösa, vilket arbetstagarsidan har motsatt sig. Airaksinen har en egen åsikt i frågan:
”Jag ser ingen mening med att försämra utkomstskyddet för arbetslösa. Det är fel att bestraffa folk som vill arbeta. Utkomstskyddet för arbetslösa bör tryggas.”
I februari 2021 fanns det 327 100 arbetslösa arbetssökande, berättar arbets- och näringsministeriets sysselsättningsöversikt. Deras antal minskade med 5 700 från januari, men fortfarande är de 79 000 fler än i februari 2020, då coronan ännu inte kändes av i ekonomin. I februari 2021 anmäldes 5 100 fler nya lediga arbetsplatser till arbets- och näringsbyråerna än i februari 2020.
Airaksinen vet att hon igen måste anmäla sig till arbets- och näringsbyrån om coronasituationen blir värre och permitteringen blir allvar. Hellre skulle hon vara på jobb.
uutisen-teksti: Marie Sandberg-Chibani