Klarhet i plattformsarbete
Lagstiftningen reagerar långsamt på digitalisering av tjänster och omvälvningar i arbetslivet. I värsta fall kan detta leda till att vissa anställda blir till exempel utan rimliga anställningsvillkor”, säger jurist Suvi Vilches på PAM. Bild: Eeva Anundi
I PAM:s mål inför riksdagsvalet ingår en arbetsgivarpresumtion i arbetsavtalslagen: en plattform som erbjuder arbete skulle i regel betraktas som arbetsgivare. Därmed skulle den också ha arbetsgivarskyldigheter.
Plattformsarbete sprider sig inom servicebranscher och det förutspås att det kommer att uppstå fler nya sätt att utföra och låta utföra arbete.
”Lagstiftningen reagerar långsamt på digitalisering av tjänster och omvälvningar i arbetslivet. I värsta fall kan detta leda till att vissa anställda blir till exempel utan rimliga anställningsvillkor”, noterar jurist Suvi Vilches på PAM.
Många plattformsföretag försöker sälja idén att de inte är arbetsgivare och att de som utför arbetet är företagare. På detta sätt undviker företagen arbetsgivarskyldigheter.
Många plattformar ställer arvodet fast på förhand och utförarna av arbetet kan endast bestämma huruvida de tar emot ett gig. I många fall förväntas utförarna själva se till sin företagarförsäkring, sitt socialskydd, sin olycksfallsförsäkring samt sina arbetskläder och sin utrustning.
Har det till exempel ställts fast att priset på ett städningsgig är 15 euro per timmer blir endast en mycket liten del kvar efter alla kostnader. Utförarna har därmed varken den självständighet eller den möjlighet att bli förmögnare som hör ihop med genuint företagande.
”Nuvarande arbetsavtalslagen är i princip klar – personer som arbetar i en osjälvständig ställning är inte företagare. Också i plattformsekonomin är personer i ett anställningsförhållande då de utför sitt arbete för en arbetsgivares räkning under dennes ledning och övervakning mot ersättning såsom det bestäms i arbetsavtalslagen”, säger Suvi Vilches.
”Nuvarande arbetsavtalslagen är i princip klar – personer som arbetar i en osjälvständig ställning är inte företagare.”
För att skapa klarhet och undvika långa rättsprocesser föreslår PAM i sina mål för riksdagsvalet att arbetsavtalslagen ska kompletteras med en arbetsgivarpresumtion. Då utgås det alltid från att mottagaren av arbetsprestationen är arbetsgivare. Arbetsgivaren ska sedan bevisa att så inte är fallet.
Tillämpades arbetsgivarpresumtionen också på nya arbetsformer tillämpades lagar som stiftats för att skydda anställda på utförarna av arbetet. De viktigaste är arbetsavtalslagen, arbetstidslagen, semesterlagen, arbetarskyddslagen och lagen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.
Ytterligare driver PAM en större skyldighet för arbetarskyddsmyndigheter att övervaka kännetecknen för anställningsförhållanden och mer resurser för detta arbete. I stället för rekommendationer ska arbetsrådet dessutom kunna ge bindande utlåtanden om att kännetecknen uppfylls i fortsättningen. Då kunde det relativt snabbt fås ett sådant utlåtande.
”I värsta fall förvränger billiga konsumentpriser utan arbetsgivarskyldigheter klart konkurrensen inom en bransch och förlorarna är de företag som tar hand om sina skyldigheter”, observerar Suvi Vilches.
PAM hoppas att konsumenter inser att det inte arbetas med att få styr på plattformsekonomin för att ställa till det för dem utan för att nuvarande situationen inte är mänskligt eller samhälleligt hållbar på lång sikt.