Kollektivtrafiken bör utvecklas så att den även betjänar dem som arbetar natt och kväll

A la carte-restaurangkocken Jori Kainulainens resa till arbetet sker mitt i de mörka skogarna i Östra Finland, medan kallskänkan Tiina Laaksos sker i andra ändan av Finland, i huvudstadsregionen. Jori Kainulainens arbetsskift varierar mellan morgonen och mitt i natten, medan Tiina Laakso börjar sin arbetsdag redan tidigt på morgonen. Båda skulle få en smidigare vardag om kollektivtrafikservicen var mer tillgänglig även när de åker till och från arbetet.

Laakso arbetar på Derby Business Park och hennes arbetsdag börjar enligt arbetsskiftsförteckningen klockan sex. Oftast börjar hon dock sitt arbete redan klockan 5.35, för det finns ingen buss som går hemifrån henne till arbetsplatsen i precis rätt tid.

Även om hemmet och arbetsplatsen ligger inom Esbo tar det en till två timmar med buss att åka till och från arbetet. Dessutom måste hon gå de sista 1,5 kilometerna. 

”Om den första bussen är det minsta försenad så hinner jag inte med den buss jag byter till. Det är frustrerande att vänta på nästa, för på de femton minuterna hade jag fått mycket gjort på arbetet. Morgonen är den mest hektiska tiden hos oss”, berättar hon.

Fler tidigare och mer direkta bussturer

I och med att de nya stationerna längs västmetron togs i bruk gjordes det förändringar i de busslinjer som Laakso använder hösten 2017 och en del av de direkta bussturerna togs bort. Resan till arbetet tog under en period hela 1,5 timmar, när Esbos busslinjer ändrades i och med att metron kom. Som tur var kom det snart en ny kombination av turer som gjorde att Laakso kunde ta sig till arbetsplatsen på cirka en timme.

”Även om jag är van att åka kollektivt är en timmes resa till arbetet max för mig. Jag skulle önska att förbindelserna var mer direkta, för varje bussbyte ökar restiden betydligt”, säger hon.

Familjen Laakso har en bil, som hennes man använder för att själv åka till arbetet och samtidigt lämna barnen i skolan. Att skaffa en bil till och de kostnader det skulle medföra är en lösning som är ohållbar för familjens ekonomi.

”När man ibland har fått skjuts hem av en kollega efter arbetet och det har tagit 20 minuter tänker man naturligtvis att så här snabbt skulle man kunna komma hem. Jag skulle hellre lägga de två timmarna som går åt att ta mig till och från arbetet på min familj”, säger Laakso.

Hon hoppas att kollektivtrafiken ska utvecklas så att man bättre tar hänsyn till dem som använder den utanför kontorstid.

”Det borde också vara fler bussturer tidigt på morgonen, för vi är ganska många som börjar arbetet redan vid sex eller tidigare. Vid femtiden är bussen nästan alltid full.”

Det gröper ur plånboken att åka med egen bil

För Jori Kainulainen är det enda alternativet att ta sig till arbetet med personbil. Resan mellan hemmet i Joensuu och arbetsplatsen i Koli är 74 kilometer.

Det går bara några få bussturer mellan orterna, så det är sällan som de passar med hans arbetsskift. Dessutom ligger busshållplatsen i Koli 9 kilometer från arbetsplatsen, vilket innebär att han måste ta sig den sista biten från busshållplatsen till arbetsplatsen på något sätt. Och att gå 9 kilometer skulle inte fungera.

”Om det fanns bra bussförbindelser till arbetsplatsen skulle jag gärna ta bussen”

På vintern är den slingriga landsvägen som leder till Koli av varierande skick, vilket gör att Kainulainens resa till arbetet förlängs. Förra året körde flera bilar i diket på väg till arbetet. Man måste också vara varsam på djur som springer ut på vägen.

”Vi kolleger har en gemensam WhatsApp-grupp där vi delar observationer av älgar under resan. På det sättet får vi reda på var man har sett älgarna, var det har skett olyckor och i vilka kurvor man bör vara försiktig. En gång kom det även ut en ung björn på vägen, som lyckligtvis sprang tillbaka in i skogen när vi närmade oss den med bilen.”

Kainulainen räds dock inte att köra på den mörka landsvägen, för han har kört mellan Joensuu och Koli i hela fyra år. Kostnaderna för resorna till och från arbetet gör honom dock betänksam.

”Resorna känns inte jobbiga mentalt, men de svider ibland ekonomiskt. Visst har man funderat då och då om det verkligen lönar sig. Jag räknade ut att det går i genomsnitt 260 euro i månaden till bensin, och jag får bara tillbaka en femtedel av det på skatten”, säger Kainulainen.

Ibland övernattar han även i de gemensamma övernattningsrummen för personalen i Koli, som finns i flera byggnader nära arbetsplatsen.

”Om ett arbetsskift slutar mitt i natten och nästa börjar kl. 8.30 på morgonen är det ingen idé att köra drygt en timme för att sova hemma och sen åka tillbaka igen direkt på morgonen. Man är så trött att man hellre sover längre än åker fram och tillbaka. Jag har sängkläder i ett eget skåp”, berättar Kainulainen.