Livet på en knivsegg
Illustration: Anja Reponen
Arbetstagarna inom restaurangbranschen har redan i ett års tid balanserat på en knivsegg i skuggan av coronaviruset. Räcker pengarna till eller inte, klarar jag nästa månad? Här kan du läsa hur arbetstagarna själv med egna ord berättar om sitt år i PAM:s enkät.
”Under det gångna året har det varit långa permitteringar, då den ekonomiska situationen har varit verkligt utmanande. Arbetslöshetskassans långa behandlingstider har gjort situationen ännu mer besvärlig. Man har fått ge upp hobbyer. Man har varit tvungen att använda kredit och flytta räkningars förfallodagar. Man har också varit tvungen att gallra bland familjens utgifter, t.ex. när det gäller införskaffning av kläder. Hela tiden “balanserar man på en knivsegg”...”
”Coronakrisen har försvårat livet. Som permitterad och arbetslös. Allt möjligt har man fått ge upp. Många gånger har man funderat på om man hellre dör av hunger eller corona.”
”Lönesänkning på 20 %, förändrade arbetsuppgifter, deltidspermittering. Med utbildning och erfarenhet gör man ingenting. Bara pengar avgör. Det här skapar en djup misstro mot arbetsgivaren. Nu är man redan nedslagen, hur ska man få tillbaka sin självaktning? Därtill kommer åldersrasismen.”
“Jag måste systematiskt räkna varje slant jag använder. Jag lever på fackets pengar, men de räcker inte till ifall jag inte sänker mina dagliga utgifter.”
Pengar till vardagens utgifter från många källor
Coronapinan som började för ett år sedan har haft svåra konsekvenser för branschens arbetstagares uppehälle.
I början av mars frågade PAM sina medlemmar som jobbar inom turism-, restaurang- och fritidsbranschen hur coronakrisen har påverkat deras uppehälle.
Mer än 3000 yrkespersoner i branschen svarade på enkäten. Nästan hälften av dem berättade med egna ord om sin situation i de öppna svaren.
Vid svarsögonblicket var 32 procent permitterade och 15 procent arbetslösa. Var fjärde var på jobb under hot om permittering eller uppsägning.
Som en följd av coronapandemin hade svarandena varit tvungna att kompromissa med bland annat mat (64 %) och klädinköp (63 %). Då man jämför svaren med situationen i augusti kan man se att en större andel än tidigare av de anställda i branschen har varit tvungna att skära ner på sina vardagliga kostnader för att täcka sina utgifter.
Låginkomsttagare har inte något stort ekonomiskt spelrum. Nu när arbetsintäkterna har blivit mindre eller helt tagit slut, har man varit tvungen att ty sig till olika källor för att få pengar till att täcka de vardagliga utgifterna.
Av de som svarat har drygt hälften (55 %) varit tvungna att använda besparingar från tidigare. Andelen har vuxit sedan enkäten i augusti. Det näst vanligaste sättet (37 %) för att täcka de uteblivna intäkterna har varit att förlita sig på ekonomiskt stöd av närstående.
PAM har kommit med tre förslag för att underlätta trångmålet
- En tillfällig höjning av den inkomstrelaterade dagpenningen. Detta skulle underlätta arbetstagarnas situation innan de kan återgå till sina uppgifter.
- Självriskdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa slopas tillfälligt.
- Förberedande av ett lönestöd för företag, med hjälp av vilket man garanterar att arbetsförhållandena fortsätter efter att restriktionsperioden är slut.