Mål: rejäl serviceproduktion
Jag återvänder igen till ett av mina favoritämnen, upphandlingslagen och dess behov av förändring. På PAM har vi arbetat i flera år för att säkerställa att de anställdas villkor och ställning beaktas i en kultur som kännetecknas av ständig konkurrens.
Försvagningen av de anställdas ställning till följd av intensifierade cykler har varit betydande. Nackdelen med återkommande konkurrens är försämringen av tjänster och försämrade arbetsvillkor för anställda - i värsta fall arbetskraftsexploatering och utnyttjande.
Jag tycker att det är bra att statsminister Sanna Marins regering har inlett ett flertal åtgärder och utredningar som kommer att bidra till att uppnå sociala, klimat- och hållbara utvecklingsmål vid upphandlingar och som kommer att åtgärda birster i lagen. Vad som är dåligt är dock att en dylik utredning om bedömningen av social- och arbetsrättsliga överträdelser vid upphandling ännu inte har genomförts. Det finns ett behov av det. Som jag skrev i mitt tidigare blogginlägg behövs en reformering av upphandlingslagen för att förhindra exploatering av arbetskraft, liksom fler resurser för kontroll.
Upphandlingarn i kommunerna bör göras ansvarsfullt
Kommunerna gör stora upphandlingar för att skaffa de tjänster de behöver. Tjänster som inte produceras av kommunerna själva eller inte utförs i samarbete med andra kommuner måste ofta läggas ut på anbud. Inom servicebranscherna kan dessa konkurrenskraftiga tjänster till exempel omfatta städtjänster och matservice. Vi på PAM tycker att upphandling aldrig bara ska vara ett tekniskt val av det billigaste anbudet utan därtill bör man systematiskt införa kvalitativa kriterier.
En logisk lagändring skulle också vara det att ett anbud som är klart för lågt, dvs. exceptionellt lågt, bör avvisas automatiskt i framtiden.
Den nuvarande upphandlingslagen tillåter att det lägsta priset används som urvalskriterium. Detta är inte en hållbar grund och därför måste upphandlingslagen reformeras i detta avseende. I synnerhet när det gäller arbetsintensiva tjänster bör endast det anbud som ger det bästa priset för pengarna vara kriteriet för att välja anbudet.
Således kunde det lägsta priset eller den lägsta kostnaden inte vara kriteriet för att godkänna ett serviceavtal. En logisk lagändring skulle också vara att ett anbud som är klart för lågt, dvs. exceptionellt lågt, i framtiden automatiskt avvisas. Brott mot arbetslagar eller kollektivavtal bör också ingå i de obligatoriska uteslutningskriterierna, särskilt när det gäller tillhandahållande av arbetsintensiva tjänster. Dessutom bör kommunala upphandlingsenheter till exempel uppmuntras att använda ovan nämnda uteslutningskriterier mer aktivt. Den nuvarande upphandlingslagen tillåter användning av underleverantörer. Därför skulle krav på alla underleverantörer och detaljerad information om underleverantörskedjor öka operativ transparens, främja arbetssäkerhet och bekämpa den grå ekonomin. Detta bör vara en gemensam och lika linje över hela landet, från statlig förvaltning till kommuner.
Förutom reformeringen av upphandlingslagen bör Konkurrens- och konsumentverket (KKV) öka sitt tillsynsansvar gentemot offentliga inköpare om hur de genomför sina tillsynsansvar för genomförandet av sociala mål i projekt. I praktiken skulle KKV övervaka om de kommunala kontrollprocesserna och resurserna är tillräckliga. På detta sätt skulle till exempel tjänsteföretag som konkurrerar om löner enligt kollektivavtal mer sannolikt fångas av olaglig verksamhet och därmed inte längre kunna erbjuda sina tjänster till kommuner eller staten.
Målet måste vara en fungerande upphandlingslag och att den följs. Ändamålsenlig övervakning är på sin plats. Med denna vägkost kan vi utrota arbetskraftsrelaterad exploatering i offentliga upphandlingskedjor. Beställaransvarslagen bör justeras likaså.
Jaana Ylitalo, PAM:s intressebevakningsdirektör