Mertidsarbete ger svängrum i ekonomin för deltidsanställda

”Välkommen!”, hojtar Iina Raita vid dörren till låghuset från 30-talet i Kouvola. 

Hennes sprudlande skratt och glada lynne får dig att känna välkommen redan vid hemdörren. Inne möts du av ett hem som strålar värme och vars harmoniska inredning är en kombination av gråa, bruna och ljusa toner. Vi sätter oss vid soffbordet för att diskutera pengar. I motsats till många andra har Iina inga problem med att prata om temat. 

”Sinsemellan brukar vi med arbetskamrater ganska ofta fråga varandra hur mycket vi fått i lön”, berättar hon. 

Sin arbetskarriär inledde Iina då hon var 14 år och sommarjobbade på sin mormors bokföringsföretag i Tammerfors – främst handlade det om kopiering. Där ökade arbetstimmarna och steg lönen när somrarna blev fler. Efter gymnasiet började hon studera till artesan inom klädbranschen eftersom hon designade kläder och skissade mönster av naturen. 

”Jag har tyckt om att designa kläder sedan barnsben. Jag ritade också alltid en prislapp – så pass medveten var jag om ekonomi redan då”, skrattar Iina till. 

Efter studierna till sömmerska upptäckte hon att i Kouvola fanns det inte arbete som motsvarade hennes utbildning. Hon måste hanka sig fram med inbesparingar från sommararbete. 

Hon sökte arbete men det enda som fanns var kortjobb. Sådana hade hon lite överallt: via dåvarande bemanningsföretaget Varamiespalvelu gjorde hon bland annat reklam för tidningsbilagor, gav råd om hur du ska använda nya automater på tågstationer och sålde anslutningar per telefon. Utkomsten berodde på hur många gig hon fick. På semestertiderna fortsatte hon att arbeta med bokföring på mormors bekanta företag. 
 

Fast hon bara hade kortjobb fick hon inte ekonomiskt stöd från samhället eftersom hennes dåvarande sambos inkomster räknades med. 

”Då måste vi allvarligt fundera på om det var klokare att fortsätta samvaron i två adresser. Vi kom dock fram till att vi verkligen inte vill göra det bara för att få stöd”, berättar Iina. 

På den tiden var hennes boendekostnader små och vardagen löpte också annars bra. Det enda som fattades var arbete. Varje morgon satte sig Iina vid vardagsrumsbordet, drack te och bläddrade bland lediga jobben på sidorna mol.fi. Hon sände en eller flera arbetsansökningar per vecka men då hon inte hade tidigare erfarenhet av handel fick hon inte arbete ens i klädaffärer. Hon sökte också till ett tvätteri eftersom hon tänkte att det var ens på något sätt nära hennes utbildning. 

”I intervjun frågades jag om jag bäddar min säng på morgnarna. Jag blev helt förbryllad! Jag vet inte om det sedan berodde på detta att jag inte fick arbetet”, skrattar hon till. 

Efter att ha sökt arbete i två år nappade det äntligen. 

Hösten 2012 i Kouvola öppnades köpcentrum Veturi som blev tionde största köpcentrumet i Finland. Det kom otaliga jobbannonser till mol.fi. Bland dem verkade en särskilt intressant: danska designaffärskedjan Flying Tiger sökte deltidsanställda expediter. Hänförd av lekfullheten och mångsidiga produkterna på dess webbsidor kände hon på sig att hon hittat ett arbete som passade just henne. 
 

”De har ju en stans som gör ett enda hål och roliga designgrejer – dit måste jag komma”, tänkte hon då hon gick igenom webbsidorna för företaget. 

Inom kort undertecknade hon ett arbetsavtal om deltidsarbete som garanterade minst tio arbetstimmar per vecka. Då nya affären sattes upp blev det dock klart fler timmar under en lång tid. 

Ett år senare när affären etablerat sig blev tiderna dock tuffare för Iina. Dåvarande parförhållandet upphörde och hon flyttade till en egen hyresbostad. Eftersom hon bodde ensam kunde hon inte längre dela på boende-, rese- och matkostnader. De månader då arbetstimmarna stannade vid de tio som arbetsavtalet utlovade var månadslönen futtiga 700 euro. Av detta gick 550 till hyran så det blev nästan inget över för annat. 

”På den tiden måste jag vara mycket noggrann med varje cent!”, kommer Iina ihåg. 

Första som fick lov att gå var kläder, kosmetik, besök hos frisören och hobbyer. Hon förde noggrant bok över sina utgifter och inkomster och tog hand om sin ekonomi med två konton i samma bank. 

”Jag har två konton helt enkelt därför att då jag har fler timmar sparar jag en del av lönen för de månader då har färre timmar. Då kan jag överföra så mycket pengar jag behöver till brukskontot”, förklarar hon. 

Efter att ha bott ensam i ett år träffade Iina sin nuvarande make och arbetsavtalet garanterade fler timmar per vecka – först 19 och för 1,5 år sedan 24 timmar. 

”Nu har jag det bra. Jag vet att jag inte längre kan hamna i en sådan situation att det endast kommer 600–700 euro lön in på kontot.”

Hon är dock fortfarande långtifrån en hel vecka. Inom hela detaljhandeln är en trend att deltidsarbetet ökar och mängden deltidsarbete har ökat konstant de senaste tjugo åren. Enligt Statistikcentralen arbetade 39 000 deltidsanställda inom detaljhandeln i Finland år 1989 medan i år är deras antal redan 58 300. Samtidigt har antalet anställda med 31–40 timmar minskat och de med 21–30 timmar ökat under detta decennium. 

För att deltidsanställda ska klara sig spelar kvälls- och veckoslutstillägg en allt större roll i månadslönen. 

”Du lägger omedelbart märke till om du arbetar på kvällarna och veckosluten. Söndagar är riktigt trevliga arbetsdagar – korta och inkomstbringande”, säger Iina. 

För tillfället finns tre fastanställda i hennes affär. Dessutom kommer två personer från bemanningsföretag. 

”Arbetet ska arrangeras så att alla får tillräckligt med bra skift, det vill säga kvälls- och söndagsskift. Ingen ska heller vara tvungen att vara länge ensam. Det är svårt att gå till exempel på toaletten om du är timtals ensam i affären”, berättar Iina. 

”Då affären öppnades arbetade vi alltid i par. Numera ingår dock ensamarbete i varje skift. Företagets budget har blivit tajtare och år för år ska resultatet bara bli bättre.” 

Därför hoppas hon att övervakningen av ensamarbete tas upp under kommande avtalsrörelsen. 

Numera sparar Iina minst tio procent av sin lön – såvitt möjligt ännu mer. Hon har redan ett uttänkt framtida placeringsmål för dessa pengar: handpenningen för ett egnahemshus. Hon håller sig à jour med vardagliga inkomster och utgifter genom att följa med dem regelbundet i nätbanken. 
Tack vare den taktik med två konton hon lärde sig under tuffa tiderna vet hon att det inte kommer otrevliga överraskningar ens under de månader då hon inte har många söndagsskift och timantalet är endast det som utlovas i arbetsavtalet. 
 

Julinköp och reorna i januari lockar många kunder till köpcentrum. Därmed har Iina mycket mertidsarbete inför julen. Samtidigt kan hon lägga euron också in på sparkontot för det egnahemshus hon drömmer om. 
Under julen har Iina också tid att vila ut och njuta av julläckerheter. 

”Ofta har jag arbetat ännu på julaftonen men i år har jag då ledigt. Jag tänker åtminstone börja laga lådorna och kalkonen för julbordet. Det är skönt att laga mat hemma!”