På den svagares sida

På eftermiddagen i lagret hos grönsaksföretaget Vihannes-Laitila på orten Kaland är arbetstagarna fokuserade på sitt dagliga jobb vid produktionslinjen. Här utförs en stor del av arbetet manuellt. I arbetsuppgifterna ingår att styra robotar, köra truckar och övervaka produktionslinjer. 

Ionut-Ciprian Bulgaru är en av arbetstagarna vid produktionslinjen. Han är också förtroendeman vid PAM. Han kör dagligen med bil till jobbet från Åbo, eftersom det är svårt att få treskiftsarbetet att passa ihop med tidtabellerna i kollektivtrafiken. En normal arbetsdag är åtta timmar lång.

”När jag kommer till jobbet tar jag kaffe och går igenom dagens order. Sedan börjar jag förbereda dem. Jag kan välja om jag vill arbeta med maskinerna eller vid produktionslinjen. Vi har nya arbetstagare, så jag utbildar också dem och hjälper dem med deras jobb.”

Ionut-Ciprians resa till Finland började 2013, då han jobbade i Danmark inom jordbrukssektorn. 

Han sökte jobb i Finland via EURES-portalen, som är avsedd för arbetstagare inom EU, och fick genast ett samtal. Följande vecka arbetade han redan i Finland hos en jordgubbsodlare.

Där jobbade han tillsammans med ukrainska och ryska arbetstagare. Han var den enda arbetstagaren som kom från ett EU-land. 

”Lönen för arbetstagare som kommer från länder utanför EU var cirka 6,00–6,50 euro per timme, medan min lön var 8,50–9,00 euro. Det kändes fel. Ungefär samtidigt fick jag höra om PAM och började förstå mer om reglerna i arbetslivet och om likalönsprincipen”, berättar han.

Ionut-Ciprian arbetade hos jordgubbsodlaren i två års tid, tills han fick anställning hos Vihannes-Laitila på hösten 2015.
 

”Jag tror på rättvisa och rent spel”.

”Ifjol bad jag om råd vid PAM:s regionkontor i Åbo, och där var de mycket hjälpsamma. De frågade också om jag vill bli förtroendeman. Till en början tvekade jag, eftersom jag inte kan finska så bra. Men det får inte bli något hinder. Om man bara beslutar sig att göra något, så kommer det att lyckas”, säger Ionut-Ciprian.

När den långvariga förtroendemannen vid Vihannes-Laitila lämnade sin post, beslutade sig Ionut-Ciprian för att ställa upp i förtroendemannavalet i oktober 2019. 

”Jag har aldrig gillat det att starka människor utnyttjar svagare utan orsak. För mig är lojalitet och uppriktighet viktiga värden. Ömsesidig respekt är det allra viktigaste. Om det finns respekt, kommer saker och ting att lyckas, men utan respekt kan allt bli svårt”, säger han när han dryftar skälen till att han arbetar som förtroendevald. 

Ionut-Ciprian tog över uppdraget som förtroendeman vid samma tid som coronaviruset började spridas i världen. Han medger att början var tuff för honom som ny inom området. På arbetsplatsen hade de precis inlett samarbetsförhandlingar, där han var tvungen att behandla frågor som var viktiga för många arbetstagare, så som permitteringar och minskade arbetsmängder. 

”Jag satte mig ner med kollektivavtalet och började lära mig skrivningarna där utantill. Dessutom gick jag in på PAM:s hemsidor och följde regelbundet med den engelskspråkiga versionen av förbundets webbplats om coronaviruset. Jag tog också kontakt med regionkontoret i Åbo. Det är ju inte omöjligt, bara man helt enkelt sätter igång”, säger han och hänvisar till sin flitigt använda broschyr med kollektivavtalet. 

På våren deltog han varje vecka i möten och förhandlade också med arbetsgivaren. Till slut var det bara tre arbetstagare som permitterades, vilket han uppfattar som en strålande avvärjningsseger.

”Sammantaget sett var det en oerhört stressig tid”, säger han när han minns tillbaka på läget då.

Nu har situationen lugnat sig och allt rullar på igen som förut. Han planerar faktiskt att delta i PAM:s kurs för förtroendevalda på hösten.

”Som förtroendeman får jag många frågor om löner av arbetstagarna. De vill veta om den lön som utbetalas är rätt och om den motsvarar arbetstiderna. Dessutom får jag frågor om övertidsersättning och semesterersättning. Merparten av min tid som förtroendeman går åt till att reda ut frågor i stil med dessa, eftersom många arbetstagare inte vet om den lön de fått är rätt”, förklarar han.

Han diskuterar också regelbundet med företagsledningen och lyfter fram olika perspektiv. Eftersom hans uppgift är att försvara arbetstagarnas rättigheter, är det viktigt för honom att ta fram missförhållanden på arbetsplatsen.

”Jag uppmanar ständigt alla arbetstagare att skriva upp sina egna arbetstider och visar dem hur det ska göras. Detta är särskilt viktigt om de inte kan finska eller engelska eller om de inte känner till sina rättigheter som arbetstagare i det här landet. Det känns som om arbetstagarna litar på mig. Vi har mycket utländsk arbetskraft, så jag uppfattas som en av dem”, säger han.
 

”Om det finns ett problem någonstans, måste det också finnas ett sätt att lösa det. Som förtroendevald behöver jag hitta balansen och vara diplomatisk, men samtidigt beslutsamt driva fram förändringar.”

Som förtroendeman sporras Ionut-Ciprian av att uppnå de fastställda målen, att göra om saker till det bättre genom förändring och att hjälpa dem som inte behandlas likvärdigt. Alla arbetstagare förtjänar att bli behandlade på samma sätt. De förtjänar samma rättigheter och samma lön, oavsett bakgrund.

Vår rundvandring i lagret går mot sitt slut och vi sätter oss ner i fikarummet. Varje arbetstagare har ett eget fack i hyllan. Ionut-Ciprian fyller sin kaffemugg, sätter sig ner och fortsätter:

”Jag tror på rättvisa och rent spel. Nu har jag en ställning där jag kan åstadkomma en förändring. Det håller mig igång.”

Arbetet kallar igen och Ionut-Ciprian går tillbaka in i lagret. Han kör iväg med trucken för att tömma en låda med lökar på produktionslinjen och klättrar upp flera meter längs med en lång trappa. Där kontrollerar han lökarna. De fina lökarna åker in i säckarna och de sämre hamnar på golvet. Ionut-Ciprian har fortfarande några timmar kvar av sitt arbetsskift innan han är klar för dagen och åker hem mot Åbo.