Riksförlikningsmannens roll förutsätter granskning – PAMs Selin vill diskutera om spelregler för ingående av avtal
PAMs Ann Selin förutsätter att arbetsmarknadstvisternas förlikningsverksamhet samt avtalskulturen granskas före följande kollektivavtalsrunda. För att garantera integriteten med förlikningsinstitutionen krävs att man erkänner och noterar arbetsmarknadernas konstruktioner.
Enligt Servicefacket PAMs ordförande Ann Selin är ett helt opartiskt förlikningssystem det enda alternativet i den omvälvning och situation som arbetsmarknadernas verksamhetsmiljöer befinner sig i, då arbetsgivarna har frigjort sig från centralorganisationsavtal.
”Riksförlikningsmannens uppgift kan inte vara att övervaka taket för löneförhöjningar. En institution som är avsedd att vara opartisk bör bestå som neutral och oavhängig. Dessa verksamhetsförutsättningar bör bekräftas, för endast på så sätt kan man värna om uppdragets kärnuppgift”, konstaterar Selin.
Enligt Selin kräver förlikningsinstitutionens roll en modernisering och troligen förutsätter lagarna som bestämmer institutionens roll en uppgradering för att motsvara dagens situation bättre.
”Förlikningssystemet bör nu granskas kritiskt varefter nödvändiga ändringar bör göras såväl gällande förlikningens lagstiftning som i dess praxis. Det är dags att föra en trepartsdiskussion inom ramen för förlikningens spelregler”, efterlyser Selin.
Frågan om ett lönetak eller en lönenivå bör hållas i arbetsmarknadsparternas händer. Då man avtalar om arbetsvillkor är det viktigt att notera att riksförlikningsmannen kan diktera ramvillkor för parterna i en arbetstvist, vilket ytterligare försvårar de självständiga parternas beslutsfattande eller begränsar utvecklingen av fackförbundens och arbetstagarnas rättigheter och arbetsvillkor.
Sådana strukturer som begränsar fackförbundens frihet eller som bromsar arbetsmarknadernas omvälvning hör inte till nutid. De stöder ej heller en stärkning av avtalskulturen eller förtroendet som behövs mellan arbetsmarknadsparterna för att hitta lösningar.
”Till följd av detta är ett analytiskt och fördomsfritt dryftande kring förlikningssystemet samt en öppen dialog mellan landets regering och arbetsmarknadsparterna en förutsättning för systemets trovärdighet och framtida existens”, säger Selin.
Selin lyfter fram målsättningen att minska den obefogade skillnaden mellan kvinnor och mäns löner som i åratal varit på tapeten bland nödvändiga förändringsbehov på arbetsmarknaderna.
”Därför är det oetiskt och fel enligt mig att en tjänsteman, riksförlikningsmannen, som utses av landets regering ensam fattar beslut om lönepolitik, vilket i sin tur förhindrar att denna målsättning förverkligas”, säger Selin och fortsätter
”Riksförlikningsmannens mest respekterade uppgift är ta fram förutsättningar för en medling i en konflikt om arbetsvillkor, och inte att stoppa glastaken från att krossas”.