This is Kiffelistyle! På Jenni Parpalas företag är städare värderade och tjänar en bättre lön.

Telefonen ringer.

”Jag är där helt strax! Jag har en sådan där riktigt skitig röd Skoda.”

Bilen susar fram bakifrån Vasa gamla stationsbyggnad. En hand vinkar från sidorutan.

”Hejsan! Vet du alltså att här råder totalt kaos…”

Baksätet syns knappt under alla bilbarnstolar, leksaker och blöjor. På förarsätet sitter samma brunhåriga unga kvinna som ler på webbsidorna för Kiffel, ett företag som erbjuder hem- och företagsstädning. Vid fotot står: ”Hejsan! Jag heter Jenni Parpala. Jag driver ett städföretag och halverar grälen i din familj.” Nere på sidan sägs åter: Bra anställda är de viktigaste stöttepelarna i vårt företag och förtjänar därmed bara det bästa. Därför betalar vi till exempel dem den högsta lönen inom branschen.

Jag förstod att något måste förändras i företaget för att jag ska få bra anställda."

Jenni Parpalas, 25, nordliga dialekt sorlar kvickt. Orsaken till oredan på baksätet klarnar: bakom sig har Jenni en lång körsträcka med två barn från höstlovet hem.

På riktigt är Jenni renlighetsproffs. Hon startade sitt hemstädningsföretag ensam år 2014. Då transporterade 23-åriga mamman till en liten flicka hinkar och moppar till fots eller med buss mellan tre kundhushåll och gick sedan efter flickan från dagis.

”Jag beslutade att om jag städar ensam ännu om fem år söker jag arbete hos ett stort företag.”

Siitä on nyt puolitoista vuotta. Kiffelin työntekijämäärä on kasvanut tänä vuonna kahdesta neljääntoista, ja yritys toimii Vaasan lisäksi myös Saariselällä. Yrittäjä itse keskittyy firman kehittämiseen. Toinen lapsikin on ehtinyt syntyä.

”Tiäkkö, alkuvuodesta mua alko tympiä se työntekijöiden vaihtuvuus ja asiakkaiden valitukset siivousjäljestä. Tajusin, että jonkun asian tässä firmassa täytyy muuttua, että mä saan hyviä työntekijöitä.”

Det var 1,5 år sedan. I år har antalet anställda på Kiffel ökat från två till 14 och i tillägg till Vasa städar företaget också i Saariselkä. Företagaren själv fokuserar på att utveckla bolaget. Under tiden har hon fått ett annat barn.

”Vet du, i början av året började jag vara trött på personalomsättningen och kundklagomålen över dålig städning. Jag förstod att något måste förändras i företaget för att jag ska få bra anställda.”

Lösningen var enkel. I hennes egna ord höjde Jenni lönerna till ”de bästa inom branschen” och fick ”de bästa anställda”. På Kiffel är timlönen för städare 15 euro oberoende av utbildning och erfarenhet. Å andra sidan är städarna flitiga, engagerade och absolut serviceinriktade. Detta är ”Kiffelistyle”.

”Kom ihåg att inte avslöja den där överraskningen”, säger Jenni och parkerar framför Kiffels kontor på en grå parkeringsplats.
Nästa vecka går personalen på ett gig med Antti Tuisku på arbetsgivarens bekostnad. Före konserten blir det förfest på kontoret. De anställda känner ännu inte till att dit kommer också en frisör för att trolla fram lämpliga partyfrisyrer.

Samtidigt dyker två kvinnor i sportjackor upp vid dörren. Trion går pladdrande uppför trapporna till andra våningen. Hissen används aldrig.

”Det tar en minut 20 sekunder med hissen. Vi är sportiga”, förklarar Laura Lukinmaa.
In genom en vit dörr och i gången möter de andra leende ansikten. Alla är unga kvinnor.

Jenni Parpala rusar in i ett litet rum med ett datorbord, en soffa och en kamera. På mörkgråa väggen står Kiffel i limefärgad text. Klackstövlarna flyger från fötterna och ersätts av yllesockor. Dörren är öppen och Laura, Sanna Somppi, Margarita Boichuck, Tiina Rönnlöf och Anja Kuzinina går fram och tillbaka i det trånga rummet och slänger sina kappor på soffan. Flesta har börjat arbeta redan klockan sju på morgonen – några till och med klockan fem. Nu är det dags för lunch. Raster tillbringar de ofta där de arbetar. Ibland samlas de dock på kontoret. De diskuterar livligt på finska och engelska, lättsamt blandat.

”Tomorrow I have this välfärdsmässa, if you want to come”, hojtar Jenni till.
”And hej you have these problems with shoulders and arms…”. Hon lutar sig framåt i stolen och trycker på sina skuldror.
”This PT Markku at the gym will give you four lessons.”

Med en personlig tränare på ett kundföretag har Jenni avtalat om träning fyra gånger för dem som önskar det. Kiffels anställda städar gymmet på 4 000 kvadratmeter sex gånger per vecka. Enligt Sanna Somppis aktivitetsarmband tar hon 26 000 steg under en arbetsdag, vilket blir 9–14 kilometer. De bryr sig om sin kondition eftersom annars klarar du inte av att städa.

Anja som skriver sin magisteruppsats vid universitetet har något på hjärtat. Hon vill delta i en baristakurs men vill inte gå miste om arbetstimmar. Frågan grubblas kort på två språk.
”Nåja but yes, we can fix it”, kvittar Jenni.

Allt ordnar sig är ett motto på Kiffel. Många har småbarn så besök på rådgivningsbyrån, julfester, morsdagskaffe och skolstarter är självklart godtagbara orsaker till frånvaro. Arbetsskift planeras enligt behoven bland de anställda. Från köket i ändan av korridoren hörs pipet från en mikro och skratt.

”Det är alltid lätt att ringa och allt får vi nog fixat”, bekräftar Sanna som började på Kiffel i januari. Hon sätter sig vid bordet med sin lunchsoppa.
Under skolans höstlovsvecka fick mamman med fem pojkar arbeta på kvällarna då mannen var hemma. Också Tiina har barn. Till Kiffel följde henne hack i häl gängets tills vidare enda man, Tino Kino. Laura som hade arbetat inom handel i 20 år fick nog av svåra arbetsskift och hoppade över till Kiffel.

Vid lunchbordet kommer de överens om att tillsammans gå på ”pump”. Kvinnorna väntar entusiastiskt på den personliga träning som Jenni lovat. Lönen, flexibiliteten och aktiviteter som arbetsgivaren bjuder på – vad annat särskiljer Kiffel? Sanna svarar blixtsnabbt.
”Vi här är inte endast städare. Vi är så mycket mer.”

På korridorväggen har det hängts upp pastellfärgade A4:or med namn och karaktäriseringar i en rund handstil. Tiina är ”enda som inte rodnar vid åsynen av snoppar” och Laura ”har en ny synvinkel på och erfarenhet av saker och ting”.

Jenni utnyttjar de anställdas starka sidor. Sanna till exempel uppdaterar sociala medier på arbetstid.
”Sanna är så bra på det! Och jag tycker att om du har fem barn har du nog något slags förmåga att organisera”, säger Jenni.

Anja år åter konstnärlig och kan fast designa ett tygmönster för Kiffel.
”Tiina, som barn lärde hon sig kossors öronnummer utantill. En riktigt systematisk typ och helt enkelt briljant på gymmet. I en stor lokal måste du hela tiden fundera på vilken städning som krävs.”

De anställda tycker det vara fint att skilda personligheter och färdigheter uppskattas.
”Då jag behövde ett arbetspar fokuserade rekryteringen just på en sådan person som uttryckligen passar bra ihop med mig”, berättar Sanna nästan taget.

Vem anställdes då?
”Jag”, ropar Laura till.

”Några har nog sagt mig att de inte kommer upp till den nivå som jag kräver för den här lönen”, säger Jenni och lutar huvudet mot stolsryggen.
På Kiffel har städarna delats in i två kategorier. Grälminskarna städar hem och skapar ett tillitsfullt förhållande till kunder. De förväntas också aktivt erbjuda extratjänster i hemmen, till exempel fönsterputsning. Renlighetsagenterna svarar åter för företag och känner till vad som måste göras i stora lokaliteter.

Lunchrasten är förbi och alla har försvunnit på arbete. På kontoret finns förutom Jenni enbart Marie Silmu som kommit från ett kundmöte.
Marie städar såsom alla andra men tar dessutom hand om kundkontakter, lönebetalningar och andra personalfrågor. Ibland har hon också bett PAM om råd. Huruvida de anställda tillhör ett fackförbund känner Jenni inte exakt till. Om förbunden har hon dock en åsikt: bra att de finns till men de måste förnya sig.
”Den här atmosfären i Finland på både arbetstagar- och arbetsgivarsidan skapar ångest hos mig. Att det inte finns någon tillit alls. Att den där andra alltid försöker lura.

På Kiffel utnyttjas inte dimensioneringsprogram som på stora städföretag. Jenni och Marie gör en provstädning och slår fast den tid som behövs, minimum två timmar. De anställda försäkrar att de hinner städa och till och med snacka med kunder.
”Det betyder att vi verkligen inte springer”, berättar Jenni.
”Gör du arbetet i rask takt kommer du in i en sådan där bra rytm. Du vet att du har tid att städa. Uppstår det panik gör du fel som leder till reklamationer och förlorade kunder. Vi kan inte be ett högre pris av kunder om inte resultatet är tipptopp.”

Kiffel är nämligen dyrare för kunder. Enligt Jenni har de som anlitar Kiffel insett att du inte får bra billigt.
”Bolag som försöker pressa ner priset är inte våra kunder. För oss betydde det att vi var tvungna att räkna varje drag med toalettborsten. Detta påverkade städresultatet och framför allt motivationen bland de anställda.”

Jenni säger sig pruta på sin marginal.
”För min mentala hälsa är det bättre att få en större grupp bra anställda än mer vinst. Marginalerna är nog inte så stora. Rik är jag verkligen inte.”
Hon suckar och ser mig i ögonen.
”Men med denna idé har vi haft tillräckligt med arbete. Ekvationen går nog ihop.”

Jennis mamma var företagare i Lappland och dottern började städjobba som femåring.
”Jag samlade cigarrettfimpar mot saft. Som 13-årig började jag arbeta i en affär.”

Efter grundskolan började Jenni avlägga en dubbelexamen men snart därefter gick mamma i konkurs. Detta lamslog Jenni som beskriver sig vara en presterande typ. Hon slutade studera och flickan klassades som marginaliserad. Räddningen blev uppsökande ungdomsarbete. Jenni utexaminerades som merkonom, arbetade, blev gravid och flyttade till Vasa där hennes man jobbade.

Sedan grundade hon Kiffel. Bolaget har en rätt kort historia men enligt Jenni har det förekommit en del växtverk på vägen till nuvarande ljusa läge.
”Nu har vi åtminstone anställda som vågar bestämt säga när något inte funkar.”

Jenni medger att hon kräver mycket av sina anställda.
”En varning har getts då kattmat inte städats ordentligt från golvet.”

Hon suckar lätt och betraktar den gråa dagen utanför fönstret.
”Hela Kiffel är ju de anställda. Denna höst har jag ju inte ens varit riktigt arbetsför.”

Denna kvinna som lovar halvera grälen i hemmen är själv nära en skilsmässa. Hon har öppet berättat om sin situation för sina anställda och upplever att de stött henne.
”I Vasa har jag inte släkt. Kanske också därför känns alla på Kiffel som familjemedlemmar.”

I hennes egen A4 på kontorsväggen karaktäriseras hon som ”Stora My”. Hon vill så gärna expandera sitt företag men detta är också skrämmande. Under den tid då denna artikel skrevs fick Kiffel två nya anställda.
”Max tjugo anställda per ort. Jag vill inte förlora den här andan och stämningen. Då ett bolag växer blir också problemen större.”

Kiffel Oy

Bolag: Erbjuder hem- och företagsstädning
Verksamhetsorter: Vasa och Saariselkä
Grundats av Jenni Parpala år 2014
Anställda: 14 (två till har anställts efter intervjun)
Omsättning: Över 300 000 euro år 2017, 152 000 år 2016
Tillväxt: År 2017 har omsättningen fördubblats från 2016. Samtidigt har antalet anställda sjudubblats
Speciellt: Timlönen för städare är 15 euro
Målsättning: Expandera till Esbo och Åbo