”Vem som helst klarar sig inte i ett serviceyrke”

”Man möter väldigt olika kunder i arbetet dagligen, och då behöver man i första hand sinne för människor. Man måste kunna handskas med olika situationer”, säger försäljaren Kristian Solala.

Solala, som bor i Nokia, inledde sin karriär för fem år sen då han fick ett sommarjobb i Kangasalas R-kiosk. Sommarjobbet förde med sig ett erbjudande om arbetsturer som inhoppare i R-kiosken i Nokia och senare i tiotals andra kiosker i Tammerforstrakten.

Han funderade redan då på att ansluta sig till facket, men gav upp tanken då varken kollegor eller köpmän uppmuntrade till det.
När arbetstimmarna i R-kiosken inte ville räcka till började Solala köra taxi istället. 

Ett och ett halvt år senare ringde telefonen, och i den andra ändan talade en bekant köpman, som kom med ett erbjudande om fast anställning med månadslön. Solala tyckte att det kändes bra.

“Jag tänkte mig inte ens att sådana kontrakt längre erbjuds nuförtiden!”, säger han.

Solala hann glädja sig åt det nya förutsägbara och stabila arbetsförhållandet i en månad, innan coronaviruspandemin spred sig till Finland. Kunderna försvann, vilket ledde till att en rädsla för att arbetet skulle upphöra smög sig på. Samtidigt blev fackmedlemskap igen en aktuell fråga. Solala tog kontakt med en bekant huvudförtroendeman, som uppmuntrade honom att ansluta sig till PAM.

“Coronatiden fick mig till sist att förstå hur viktigt det är att höra till facket. Nu, när jag vet hur breda förmåner fackmedlemskapet innebär, är jag förundrad över att man inte talar om fackförbundens betydelse redan i skolan”, säger han. 
 

Det lönar sig att höra till facket

Solala har upplevt att han har fått sin medlemsavgift återgäldad mångfaldigt i och med att han har dragit nytta av förmånerna facket har att erbjuda.

“Förutom den gemensamma förmånen för alla, alltså kollektivavtalen som fackförbundet förhandlar om, är det dessutom trevligt att vara medlem. Till buds står fortlöpande olika aktiviteter som middagar, bowling och kurser”, säger han.

Solala tycker det vore viktigt att allt fler arbetstagare skulle höra till facket.
“PAM är den enda aktören som år ut och år in försöker höja alla servicebranschers tillägg och förbättra arbetsvillkoren. Det lyckas ändå inte ifall andelen arbetstagare som hör till facket och deras aktivitetsnivå minskar”, funderar han. 

För Solala har fackmedlemskapet dessutom fungerat som en språngbräda för samhälleligt engagemang och har gett honom mod att ställa upp i kommunalvalet.

“Den största orsaken till att gå med i kommunal påverkan var de ökande drogproblemen och otryggheten i Nokia, vilka jag hoppas kan lösas på kommunnivå”, berättar han.

Ett riktigt yrke

Kristian Solala trivs med arbetet som försäljare i R-kiosken. Arbetet är självständigt, men också mycket mångsidigt och människonära. Det är en lämplig kombination för Solala, som beskriver sig själv som en social typ. Han störs ändå av människors förutfattade meningar om hans yrke och servicebranschens yrken överlag.

”Folk borde förstå att många av oss faktiskt tycker om våra yrken, helt på riktigt. En del har gått långa utbildningar, och vem som helst klarar sig inte i ett serviceyrke.”

Kunder brukar regelbundet fråga den 23-årige Solala om hans framtidsplaner och påminner om vikten av att studera. Det pekar enligt honom på att kioskarbete inte anses vara ett “riktigt” jobb. 

”Detta är kanske inte ett arbete för resten av livet för mig eftersom också andra saker intresserar mig. Men inte för att det skulle vara något fel på arbetet. Detta är för många ett “riktigt” yrke de själv har valt, för att försörja sig själv och ofta också sin familj”, påminner han om.