Wolt, exploatör eller Robin Hood?

Pengarna ska användas till att utvidga Wolts tjänster även till andra sektorer än transport av restaurangmat. Det är klart att den här nyheten fick ett glädjefyllt mottagande, det är ju ändå fråga om en historisk händelse i finländsk företagshistoria. I synnerhet Wolts verksamhetsmodell har prisats. Genom den kan invandrare utan språkkunskaper hitta arbete med låg tröskel. Alla är vinnare, eller?

Utgående från dem som kontaktat PAM leder och fördelar Wolt i praktiken också arbetet.

Wolt erbjuder inte direkt arbetsplatser som matbud. Matbuden är kompanjoner, ”partner”, som emellertid är beroende av de uppdrag som fås från Wolt. Du får självfallet arbeta för andra plattformar, men det kan nedgradera dig till en lägre kategori i fråga om ditt partnerskap. Utgående från dem som kontaktat PAM leder och fördelar Wolt i praktiken också arbetet. Arbetsskift delas ut till dem som varit mest aktiva och du kan bli kontaktad per telefon om du inte tar emot uppdrag tillräckligt ofta under arbetsskiftet. Företaget har hittills motiverat sin modell med att den är flexibel och att ett anställningsförhållande bidrar till att göra verksamheten stel. Matbuden uppskattar att de självständigt kan välja när och var de arbetar. Denna motivering står dock i strid med hur arbetet leds.

Frågan om arbetsgivarens ställning har behandlats till och med av myndigheterna. Arbetsrådet är en specialmyndighet som lyder under arbets- och näringsministeriet, men som är oberoende i sin verksamhet. Förra hösten tog arbetsrådet på begäran av Regionförvaltningsverket ställning till huruvida arbetstidslagen ska tillämpas för matbudens arbete och om det således är fråga om ett anställningsförhållande. Svaret är entydigt: ja, den ska tillämpas och matbuden är i själva verket anställda. Regionförvaltningsverket gav Wolt och Foodora (som utlåtandena gällde) sex månader för att ändra sin verksamhet i enlighet med arbetsrådets beslut. Tidsfristen går ut i maj. Beslutet kan överklagas till förvaltningsdomstolen och hos PAM är vi ganska säkra på att det också kommer att ske.

I affärsmodellen för plattformsföretag genereras resultat på två olika sätt: genom att ta en del av restaurangens täckbidrag och genom att göra budtjänsten så billig som möjligt. I fråga om det senare genomförs arbetet så gott som helt i form av mänskligt arbete och därför måste det på något sätt fås billigare. För arbetsgivarens del är bikostnadernas andel av arbetet knappt en tredjedel av bruttolönen. Då denna inbesparing upprepas för tusentals matbud, är inbesparingen ganska betydande. Den andel som restaurangerna betalar är naturligtvis en affärshemlighet, men vi uppskattar att den är cirka 20–30 procent av försäljningspriset för maten. Det är mycket i en affärsverksamhet med lågt täckbidrag och vi förutspår att speciellt större aktörer inom restaurang- och handelssektorn redan överväger att starta en motsvarande tjänst i egen regi.

”Lättföretagande existerar bara i marknadsföringen, eftersom det finländska systemet endast känner till företagande och lönearbete.”

Vad har konsumenten för ansvar eller har konsumenten något ansvar alls? Vi kan ju alla fundera på om vi är beredda att sätta oss i samma situation som matbuden: vara företagare, men samtidigt bundna till de arbetsformer som det uppdragsgivande företaget dikterar. Lättföretagande existerar bara i marknadsföringen, eftersom det finländska systemet endast känner till företagande och lönearbete. Som företagare sköter du om och betalar alla dina förpliktelser själv. Är du beredd att sänka dina inkomster med en tredjedel, men fortsätta med samma arbete som företagare?

Efterskrift: Wolt är inte det enda företaget med denna verksamhetsmodell och syftet är inte att skuldbelägga dem för att de utnyttjar en svaghet i lagstiftningen. Likartade företag är bland annat Foodora, Uber, Deliveroo och Freska. Lagstiftningen borde ses över så att det inte lägre är möjligt att kamouflera ett anställningsförhållande till att se ut som något annat. Med önskan om framgång för plattformsföretag, på sunda grunder.